Hopp och studs
Vaknade igår med fruktansvärd träningsvärk insida lår och undrade i mitt stilla sinne om Ariel hade lika mycket träningsvärk...
Fick gå ganska långt i hagen innan jag hittade henne, hon var fölvakt och tog sin uppgift på största allvar. Puttade lite på Lucky innan hon gick därifrån, som för att markera att hon lämnade henne ensam.
Borstade av henne som hastigast inne i stallet, det behövdes ingen större rengöring då jag tänkt linhoppa med enbart senskydd och kapson på.
Byggde upp tre hinder på rad, med ena änden nedlagd till att börja med. Tre meter emellan (ungefär) för studsmöjlighet.
Vi värmde upp i trav på lina, sedan hoppade vi en cavaletti några gånger på de tre olika höjderna. Märktes att det var lite tuffare för henne att hoppa på volt, så det blev bara fyra "språng" totalt.
Sedan styrde vi på hinderserien och då tände hon till ordentligt. Jag behövde inte ens smacka för att få bjudning, så fort hon fick hinderkänsla så tog hon över helt. Inte så att hon blev svår att få stopp på efter hindren, utan mer ett totalt fokus på uppgiften.
Efter tre omgångar så höjde jag upp även andra änden och lät henne hoppa två gånger. Hon gjorde två riktigt bra hoppningar och sedan slutade vi med lite avjoggning på linan. Hon var så enkel att hantera i linhoppningen att jag kommer fortsätta med det så länge vi är ensamma vid hoppning. Det får ju inte bli för långa serier, för då hinner jag inte med i hennes tempo men tre eller fyra hinder i en serie fungerar utmärkt.
Sedan spolade jag av de leriga benen (fortfarande blött i paddocken efter allt regn) i spolspiltan och smorde in henne med salva där myggen varit jobbiga. Då var matte populär. Efter att hon mumsat i sig hela ½ hg urkramad betfor (2 dl torr) fick hon återvända till hagen. Hon stod väluppfostrat stilla tills jag släppt taget om nosryggen, sedan var det full fart till flocken som gällde. Hon hade nog ingen träningsvärk.
Själv fick jag återvända till stallet och rengöra all utrustning, både från dressyren och linhoppningen. Senskydden var läskigt leriga, men de blev fina så fort de fick vatten på sig. Samma med sadelgjorden från dressyrlektionen, fruktansvärt nedstänkt med lera och grus, men med lite tvål och vatten så var den som ny igen.
Konstaterade att jag (någon dag...) måste städa i skåpet och ordna upp hur jag skall ha mina grejer nu när jag har fått större hyllutrymme. Men det är en av de saker jag skjuter på framtiden.
Fick gå ganska långt i hagen innan jag hittade henne, hon var fölvakt och tog sin uppgift på största allvar. Puttade lite på Lucky innan hon gick därifrån, som för att markera att hon lämnade henne ensam.
Borstade av henne som hastigast inne i stallet, det behövdes ingen större rengöring då jag tänkt linhoppa med enbart senskydd och kapson på.
Byggde upp tre hinder på rad, med ena änden nedlagd till att börja med. Tre meter emellan (ungefär) för studsmöjlighet.
Vi värmde upp i trav på lina, sedan hoppade vi en cavaletti några gånger på de tre olika höjderna. Märktes att det var lite tuffare för henne att hoppa på volt, så det blev bara fyra "språng" totalt.
Sedan styrde vi på hinderserien och då tände hon till ordentligt. Jag behövde inte ens smacka för att få bjudning, så fort hon fick hinderkänsla så tog hon över helt. Inte så att hon blev svår att få stopp på efter hindren, utan mer ett totalt fokus på uppgiften.
Efter tre omgångar så höjde jag upp även andra änden och lät henne hoppa två gånger. Hon gjorde två riktigt bra hoppningar och sedan slutade vi med lite avjoggning på linan. Hon var så enkel att hantera i linhoppningen att jag kommer fortsätta med det så länge vi är ensamma vid hoppning. Det får ju inte bli för långa serier, för då hinner jag inte med i hennes tempo men tre eller fyra hinder i en serie fungerar utmärkt.
Sedan spolade jag av de leriga benen (fortfarande blött i paddocken efter allt regn) i spolspiltan och smorde in henne med salva där myggen varit jobbiga. Då var matte populär. Efter att hon mumsat i sig hela ½ hg urkramad betfor (2 dl torr) fick hon återvända till hagen. Hon stod väluppfostrat stilla tills jag släppt taget om nosryggen, sedan var det full fart till flocken som gällde. Hon hade nog ingen träningsvärk.
Själv fick jag återvända till stallet och rengöra all utrustning, både från dressyren och linhoppningen. Senskydden var läskigt leriga, men de blev fina så fort de fick vatten på sig. Samma med sadelgjorden från dressyrlektionen, fruktansvärt nedstänkt med lera och grus, men med lite tvål och vatten så var den som ny igen.
Konstaterade att jag (någon dag...) måste städa i skåpet och ordna upp hur jag skall ha mina grejer nu när jag har fått större hyllutrymme. Men det är en av de saker jag skjuter på framtiden.
Trackback
