Ariel 3525

Igår blåste det halv storm ute vid stallet, och eftersom jag hade lite tidsbrist bestämde jag mig ganska snabbt för att inte rida. Klokt val insåg jag när jag hämtade Ariel i hagen. Hon var så på tårna, totalt ofokuserad på mig. Vi tog oss till stallet där hon stod och var ganska orolig medan vinden ven överallt.

Borstade bort massor med lös päls, känns som om hon tänker fälla till midsommar. Försökte kratsa hovarna men gav ganska snart upp då det gjorde för ont. Istället tog vi oss en promenad i en av sommarhagarna.

Ariel fortsatte att vara på tårna och studsa till för minsta lilla. Hon känns så himla stor och stark nu, även om hon själv är helt omedveten om att hon är fysiskt starkare än mig. Jag fick nästan hela tiden påminna henne om att inte gå före mig och att inte tränga in med vänsterbogen mot mig.

Ett par gånger kändes det som att hon var på vippen att slita sig fri från mig och rusa iväg hemåt igen, men tack och lov gick de stunderna över. Några meter här och där var hon riktigt fin, men överlag kändes det ändå som en väldigt misslyckad promenad.

Släppte henne i hagen när vi gick förbi den, då ville hon plötsligt inte alls rusa omkring som en tok utan bara mysa hos matte. Bestämde mig där och då för att inte rida eller jobba vid hand någonting mer innan jag åker iväg på semester. Det är tre ynka pass det handlar om (söndag, måndag, tisdag) och det är nog bättre för oss bägge två om det bara blir mys de dagarna. Även om hon lugnar ned sig framöver så har jag fortfarande alldeles för ont för att kunna jobba henne på ett vettigt sätt.

Längtar efter min lugna, snälla unghäst.