Inspirerande träning!
Det var en glad Ariel som mötte mig i hagen. Utan munkorg... Den hade hon helt sonika dragit loss från halsringen, så halsringen satt kvar och korgen låg längre bort. Typiskt! Nu har hon ändå fått ett så pass stort skav på nosryggen att hon får vara utan munkorgen ett tag, men sedan måste jag laga den med tejp och sätta ludd framtill.
In i stallet och en snabb avborstning. Till min stora lättnad var Ariel nästan helt ren, så det gick snabbt att göra i ordning henne. På med sadel och träns, därefter uppsittning och igångskrittning ute. Sedan väntade F på banan för dressyrträning.
Vi hade ju en hoppträning inbokad idag, men då Tuva hostat och M som har Maggie inte kunde så blev det ingen hoppgrupp. V har sagt okej till en grupp med två ekipage, men inte bara ett. Så därför blev det dressyr med F istället!
Först fick vi skritta och göra halt några gånger. Ariel svarade allt bättre på hjälperna, så bra att jag fick till ett par med enbart magmusklerna. Heja! Sedan blev det trav för hela slanten. F ville se Ariel över hela ridbanan, sedan fick vi vända snett igenom några gånger och göra stora volter. Vi hittade ett bra travtempo som F ville att Ariel höll hela tiden. För mig som tänkt joggtrav så länge kändes det som att det gick väldigt fort, men samtidigt var det absolut inte överilat. Bara ovant.
Pust på lång tygel i skritt en stund, medan F pratade. Vi kom överens om att det var bättre att vi fortsatte utveckla traven och så fick jag öva galopp på Hampus och Ariel fick träna galoppen med T och i lina. Vi gjorde sedan travövningarna igen, med tillägget att jag på långsidorna gjorde övergång till skritt, skrittade några steg och kom upp i trav igen.
Hon känns så känslig Ariel och ibland tappar vi allt vad takt heter. Jag kände mig lite vinglig och klumpig ibland, men när vi skrittade av så pratade F om hur oerhört stor skillnad det var sedan hon såg oss sist. Både jag och Ariel har utvecklats enormt mycket och det känns förstås himla härligt att höra! Nu skall jag bara våga jobba henne i rejäl trav ute också, så hon lär sig att använda traven ordentligt.
Det var så inspirerande med en riktig dressyrlektion och jag skärper mig på ett helt annat sätt när jag har någons ögon på mig. Sedan blir det ju skillnad i vad man gör för övningar och framförallt när man gör dem. Hade inte F varit med hade jag dels inte travat så pass mycket och dels inte vänt snett igenom när jag tyckt att det blev lite vingligt i ett hörn. Men bevisligen så kunde vi ju! Sade till F att hon måste säga till om jag sitter och förstör Ariel, för det vill jag ju inte! Men det var tydligen ingen risk, vi fungerade bra ihop och behöver bara få lite mer träning bägge två.
Kändes så himla bra, så vi har bokat en ny träning till på söndag. Jag som avskyr dressyr (...) längtar redan! Däremot vet jag inte om Ariel gör det, för hon var ganska trött när jag skrittade av henne. Hon fick gå in i stallet och bli omskött en stund, få kraftfoder och beröm. Sedan återvände hon till hagen där hon ganska snabbt lade sig i halmhögen och sov. Sötnosen!
Jag pysslade på en stund efteråt, så skönt när det inte är något måste som hänger över en. Det blev en ordentlig rengöring av både munkorg, foderhinkar och sadelgjord. Överlag känns det som att jag hunnit med lite längre stallpass senaste veckan, även om jag är väldigt trött nu när helgen kommer. Men det gör inte så mycket, jag älskar att vara i stallet! Imorgon funderar jag nästan på att svänga förbi Ariel på hemväg från Hampus...
