Bara depp

Jag trodde att det här skulle bli ett inlägg om hur härligt det var att se Ariel efter fem dagar. Istället blir det mest depp. 

Bilens bromsar krånglar igen. Tydligen tycker bilen inte att den skall stå stilla så länge som fem dagar, så bromsarna har fastnat och även om jag lyckades bromsa loss dem så känns det alldeles för osäkert. Pratade med pappa och nya bromsar kommer kosta runt 12000 kr, pengar jag inte har eftersom jag kostat på Hampus en massa. Dessutom behöver bilen egentligen nytt batteri och nya däck, ännu mer kostnader... 

Jag känner att jag inte orkar mer för ögonblicket. Kan inte sätta fingret på vad det är egentligen, men hästeriet känns bara tungt och jobbigt. Jag vill ingenting nu, bara ställa av Ariel och låta henne vara ledig tills hon är tio år gammal. 

Visst åkte jag till Ariel idag, hon var snäll att umgås med, tyckte det var trevligt att bli borstad och få kraftfoder. Men jag kunde inte riktigt njuta av hennes sällskap eftersom jag var osäker om jag skulle lyckas ta mig hem.

Samtidigt skäms jag. Vi har fyra skadade hästar i stallet, varav åtminstone två mycket väl kan bli utdömda om någon vecka. Själv grinar jag över två friska, glada hästar och en trasig bil.
Trackback
RSS 2.0