Busridning eller tempoträning?
Igår var jag lite halvless på tanken att kravla mig upp i sadeln. Jag var dessutom tvungen att rida på kvällen igen, då föräldrarna var borta under dagen. Så jag gjorde en överenskommelse med mig själv att det faktiskt var okej att busrida lite. Inget seriöst utan bara motion av hästen.
Givetvis blev det seriöst ändå, eftersom jag kom på att jag kunde kolla vilket tempo Ariel går i, då jag vet exakt hur lång Storgatan är (700 meter).
Red bort till Storgatan och skrittade fram på den upp och tillbaka ned igen. Vände sedan en något motvillig Ariel och travade långsamt uppför hela vägen. Vände tillbaka och skrittade så hon fick pusta. Vände sedan en väldigt (!) motvillig Ariel och travade raskt uppför hela vägen. Försökte peppa Ariel genom att låtsas att det var en upploppsstrid, men jag vet inte om hon köpte mitt resonemang. ;-)
Avslutade med att skritta tillbaka en bit, vända igen och träna lite galoppfattningar. De blev rätt okej, även om det inte precis känns som på Hampus. Fast han har ju å andra sidan lättast för galopp och väljer den så fort man ökar tempot lite. Skrittade sedan hem på en väldigt nöjd Ariel.
Efter lite räknande så blev resultatet att Ariel går i långsam skritt i 3 km/h, snabb skritt i 6 km/h (den på hemväg alltså), långsam trav 9,9 km/h och snabb trav 13,3 km/h. Just nu är den snabba traven alldeles för slitsam för henne, men det känns så skönt att den långsamma traven räcker till när vi skall iväg på Prova På och Clear Round nästa år. Det räcker gott med tiotempo första åren och efter det kommer Ariel vara tillräckligt grundriden för att klara lite högre tempon. Härligt!
