Uppgiven i leran

Igår åkte jag ut till Ariel i mörkret. Som tur var så hade jag precis bytt batteri i pannlampan, så det var inga problem att leta sig fram till rätt häst. Ariel stod och mumsade vid balen och tyckte det var en dum idé att behöva lämna maten för att följa med matte. Men med några suckar så följde hon med ändå och när vi väl tagit oss igenom havet av lera så gick det riktigt snabbt in i stallet.

Hon fick stå i spolspiltan och få fina fötter först, sedan en snabb avborstning och på med fårskinnsvojlocken. Sedan fick hon dressyrtränset på sig, jag har inte ridit på det ganska länge.

Ute i paddocken fick vi sällskap av Krutow och Poppe, så Ariel var lite halvt ofokuserad i början. Snygga grabbar ju... ;-) Men med en fokuserad matte började hon verkligen dansa. Finaste tjejen!

Vi red bara en kvart, skritt och trav. Jag insåg snabbt att det bara blir konstigt med fårskinnsvojlocken. Jag har samma balanskänsla som när jag rider barbacka, men vojlocken gör att jag inte känner hennes ryggrörelser ordentligt. Så det blir barbacka i fortsättningen.

När jag sedan släppt ut Ariel i hagen och hon inte ville gå iväg från mig, enbart för att det var så mycket lera, så gick liksom luften ur mig. Ariel får lite halvvila nu framöver, jag kommer att rida på helgerna i den mån jag hinner (måste jobba en del), men framförallt åker jag bara ut när jag kan rida dagtid.

Eller, vi får se... Just nu känns det som jag behöver vara ledig ganska mycket från hästeriet, samtidigt som jag borde nyttja det bra underlaget som fortfarande finns. Suck!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0