Härlig känsla!

Hastigt och lustigt blev det hoppträning igår. Jag har varit förkyld men kände mig tillräckligt pigg för att rida lite. Tog in en blöt Ariel som fick torka upp lite under fleecetäcket. Jag gjorde i ordning utrustningen under tiden och pratade med stallkompisar.


Det blev L och Krutow som jag tränade tillsammans med, så vi red ut en sväng innan för att skritta igång dem. Ariel kändes lite småloj, men den känslan försvann när vi kom in på ridbanan och började trava. Det var plötsligt så mycket häst att rida, det kändes så stabilt och jag kände mig stabil. :-)


Ur den stabila, men ganska snabba traven, kunde jag hur lätt som helst be om galopp och både galoppera och sitta ned i galoppen. Jag vet inte riktigt vad som hänt, men jag gillar det... Däremot vågade jag mig inte på att svänga i galoppen, vi sparar det till stubbåkrarna där det finns lite mer utrymme.

Så samlade V oss för uppvärmning. Vi fick göra en volt i trav på kortsidan och ur den volten skulle vi fatta galopp, vända ut på långsidan och rida innanför en bom som låg några meter innanför spåret. I slutet på långsidan skulle vi sedan sakta av till trav igen, göra en ny travvolt och fatta galopp. Ariel jobbade riktigt bra i övningen, jag fick vara noga med styrningen och att hålla om med benen, men galoppen utan något stöd från staketet gick så himla bra! Jag kunde sitta ned i sadeln och driva genom hela galoppen, istället för att bara åka med som jag brukar. Att vi dessutom fattade rätt galopp alla gånger utom en och dessutom (!) faktiskt svängde ganska snävt i galoppen, det var en stor bonus. Det var först efteråt som jag insåg att vi faktiskt svängt i galoppen... ;-)

Sedan blev det hoppövning. Eller snarare bomövningar. Först skulle vi trava över fyra bommar som följdes av ett litet krysshinder på kanske 20-30 cm. Fokus skulle vara vägen före och efter, samt tempot. Ingen överilad trav, utan lugnt och fint hela tiden. Ariel var taggad och galopperade glatt efter hindret några gånger, tills jag började få lite styrsel på henne. Jag måste hela tiden andas lugnt, rida lätt lugnt och stötta henne med mjuka händer och stabila skänklar. Inte det lättaste, men det blir riktigt fint när vi får till det.

Övningen byggdes sedan på med att trava över fyra bommar på kortsidan, de var upphöjda i ena änden och även här skulle det vara lugn trav över. Det tog några gånger innan jag hittade det rätta tempot för Ariel, känslan är att hon är på väg att sakta av till skritt, där finns den mjuka, fina traven som gör att hon jobbar lugnt och metodiskt över bommarna, lyfter benen rätt och sviktar med ryggen. Hon känns så stor och mäktig när hon får till det!

När bägge övningarna flöt så struntade vi i de första travbommarna med hinder och jobbade vidare med de upphöjda travbommarna, som blev ännu högre upphöjda. Ariel fick skritta och pusta ibland, vilket ledde till att hon blev ännu piggare när vi började trava igen och jag fick än en gång tänka på att andas djupt och bara vara lugn. Inte så lätt som det låter...

Jag hade nöjt mig för flera repetitioner sedan, men V förklarade att det var så nyttig gymnastik för Ariels kropp när hon väntar på mig och verkligen jobbar genom serien (istället för att springa fort igenom den) att vi gott kunde ta några extra varv. När jag satte Ariel i trav igen (och tänkte att hon kanske var lite trött) så svarade hon med att bocka (!) i igångsättningen. Så trött var hon... :-P Men jag blir glad när Ariel blir glad och det är uppenbart hur mycket hon älskar hoppning.

När vi fått till gunget i ryggen och de höga benlyften i bägge varven på ett riktigt bra sätt flera gånger, så var vi klara för dagen. Jag belönade Ariel genom att låta henne galoppera en långsida. Fascinerade, det hade jag aldrig ens tänkt som en belöning för några veckor sedan...

Sedan skrittade vi av i paddocken, då det blivit så mörkt ute och vi inte hade några reflexer på oss. Vi byggde bort ett utav hindren medan vi skrittade av också, vilket Ariel tyckte var roligt att hjälpa till med. Sedan fick hon gå in i stallet, bli av med all utrustning och få sig en varm dusch. Det var skönt, hela hästen var svettig (förutom korset) och det var tydligt att vi jobbat ordentligt genom hela kroppen.

Sedan fick hon stå med fleecetäcket och torka upp lite medan jag tog hand om utrustningen. Ut i hagen och rulla sig (med täcket avtaget förstås) och matte kunde, något trött, åka hem.

Trackback
RSS 2.0