Vila bort problemen?

Idag blev det äntligen ridning på Ariel igen. Hon får ju stå tillbaka nu när hon är dräktig, men jag älskar verkligen att rida henne när jag har tid! <3
 
Hon var lite på tårna när jag tog in henne från hagen, så det blev lite lydnadsträning och påminnelse om vem som egentligen leder vem. ;-) Bestämde mig därför för att rida henne på ridbanan, C har plogat upp ett brett spår längs fyrkanten, så om Ariel skulle bli lite för glad i hatten var det bara att styra ut henne i djupsnön. :-P
 
Skrittade på långa tyglar i några minuter, innan vi jobbade med övergångar mellan skritt och halt samt skänkelvikning i skritt. Ariel var helt med, lyssnade riktigt bra på sitsen. :-) Sedan blev det lite trav, men den var lite för överilad för min smak. Jag kände att jag inte riktigt fick ordning på den, skulle behövt F som styrde upp lite...
 
Provade att trava på volten, men det blev så djup snö att jag hade svårt att både rida lätt och sitta ned i traven. Ariel travade på med så mycket bakben och rygg att jag inte riktigt hann med... Det märks att det finns en del trevliga rörelser i henne, men än så länge är ingen utav oss redo för det mer än någon minut här och där. Ariel frustade djupt några gånger när hon fick skrittpaus på det skottade området.
 
Vi avslutade med att galoppera lite. Först en långsida i vänster varv och när det kändes bra (om än stort, har hon alltid haft så här stor galopp?) testade jag att rida en kortsida. Jag fick stötta Ariel precis som vanligt, men känslan var helt annorlunda. Normalt brukar det kännas som att vi skall välta inåt i galoppen, varvid jag hamnar på yttersidan och stör Ariels balans så hon bryter av till trav. Nu satt jag mitt över hästen (!), följde med i galoppen och stöttade henne så hon kunde hålla den. Hurra!
 
Var förstås tvungen att testa även i höger varv och det var ännu lättare. Som jag längtat efter den där känslan! Jag förstår ju att det delvis beror på att jag jobbat med sits och galopp på Hampus, men jag tror även att vilan gjort Ariel gott. Hon har blivit lite stabilare i sig själv och då klarar hon även av böjda spår lättare.
 
Åh, jag längtar tills vi kan rida för F igen och se vad hon säger. :-) Men just nu känns bruksprovet inte alls hopplöst, kanske kan vi till och med genomföra ett riktigt bra sådant.
 
Som belöning för bra jobb fick Ariel skritta ut tillsammans med Krutow. Hon skulle som vanligt hugga efter honom när han försökte gå om och även takta på hemvägen. Vissa saker ändrar sig aldrig. ;-) Men jag var så nöjd med henne efter ridturen, önskar bara att det var bättre väder och att det fanns mer tid, så vi kunde dansa tillsammans lite oftare.
 
Tillbaka i stallet fick hon kraftfoder och pyssel, medan hon gäspade och gäspade. Vägen ut till hagen gick långsamt, men när jag tagit av henne grimman pep hon till, gjorde en piruett i galopp och for iväg med flera bocksprång. Busflicka!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0