Dressyr fast på lek

Det blåste småspik när jag skulle hämta Ariel från hagen. Hon stod vid balen och åt, men vände när jag ropade och kom mig till mötes. Efter några meter insåg hon dock att det var motvind, ändrade sig och gick tillbaka till fodret. :-P Smågrälade lite på henne när jag fick gå genom hela hagen, men hon brydde sig som vanligt inte. Självständig som få den där...
 
Fick dock ta på henne grimman och ta in henne i alla fall, men det var på nåder. ;-) Borstade av henne både snö och is, som fryst fast i hennes mammutpäls. Kratsade hovarna och tog på bomlösa sadeln samt dressyrtränset. Det är ingen mening att rida ut på henne när det blåser, men en sväng på ridbanan borde vi klara av.
 
Vi skrittade fram på grusvägen, Ariel ville nästan inte gå framåt, delvis på grund utav blåsten, men främst för att det blev styltor. Hallå våren? Inne på ridbanan var det ganska mycket snö, så hon fick bättre fäste. Vi började med att jogga fram runt fyrkantsspåret. Fokus på takten, jag vill ha bra tvåtakt utan att hon blir för ivrig eller dämpad. Kändes grymt bra! Bytte varv några gånger innan vi skrittade och pustade ett halvt varv. Tränade sedan halter för magen, som vanligt satt avsaktningarna perfekt medan igångsättningarna var lite långsammare.
 
Sedan lekte jag lite med galoppen, hon fattade rätt alla fyra gånger jag testade, vi vågade oss dessutom på att galoppera en kortsida i vänster varv. Sedan började underlaget under snön att ge sig till känna, dvs den knöggliga isen fick Ariel att tappa fästet i något steg här och där.
 
Avslutade därför med att trava ett par rundor i nedsittning trav på serpentinbågar. Det var så lätt! Ariel var helt lösgjord nu och så mjuk i ryggen att jag hur lätt som helst kunde följa med i traven och bara dansa fram. Förmodligen hade vi långsammare tempo än vi borde, men F var inte där och kunde säga till oss, så vi låtsades att vi gjorde rätt. ;-)
 
Skrittade av en nöjd Ariel och jag var fascinerad över hur lätt allting blir på henne, bara jag inte gör en så stor grej av det. Jag måste lära mig att bara njuta av ridningen på henne, så kommer vi göra rejäla framsteg även under hennes tid som avelssto.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0