Dressyrjobb ute

Vår ridbana är en kombinerad puckelpist och hockeyrink just nu, så jag rider hellre ut och dressyrar än håller mig där. Nackdelen är att vi inte har något fält att rida på under vintern, så voltarbetet blir lidande.
 
När jag skulle hämta Ariel från hagen kom hon i trav med spetsade öron. Det var länge sedan... Hon tyckte tydligen att det var dags att jobba lite. :-)
 
Gjorde i ordning och tog på de nya röda bootsen från Hööks. Hon blev superfin i dem. :-) De gamla svarta är förvisso inte helt förstörda, men slitna i nederkanten, så de får vara reservboots. Tog även på bomlösa sadeln och förstås dressyrtränset.
 
Skrittade iväg mot farliga villaområdet, Ariel var så glad i hatten och försökte takta och passa för att få lite mer action... När hon väl ångat av sig det värsta skrittade hon på riktigt trevligt.
 
Efter framskritt vände vi tillbaka på grusvägen och det blev lite travjogg, hon såsar gärna i traven så jag får påminna om att vi inte lågpulstränar längre. ;-) Testade att göra lite skänkelvikningar i trav också och hon gör dem faktiskt bättre än i skritt. Nu måste bara piloten lära sig att ge rätt hjälper också...
 
Första galoppen blev höger, eftersom hon har lättare för den. En mjuk, härlig galopp som jag kunde sitta ned i. Men så fort jag slappnar av helt i sätet så tappar Ariel fart. Hon tar det som en signal på avsaktning, så jag fick driva henne några gånger framåt. Sedan bryter hon gärna av till trav när hon tycker det blir för jobbigt med galopp, så det finns saker att träna på!
 
Jobbade med övergångar halt-skritt-trav och där är hon riktigt fin. Hon har lättare för framåtdrivande hjälper, men är ändå väldigt lyhörd på förhållande hjälper också, bara hon är fokuserad på matte. ;-)
 
Sedan försökte jag få vänster galopp, men det ville hon inte... Fick bryta av efter ett par språng i höger hur många gånger som helst och det blev förstås onödigt jobbigt för Ariel. När hon väl fattade vänster galopp lät jag henne galoppera en stund, så hon får en belöning i form av eftergift från ryttaren.
 
Vi försökte oss även på lite voltjobb, men det var bara i skritt. Vi är inte riktigt redo för små volter i trav än (försöker jag påstå för att jag är lite lat...), men snart så!
 
Galopperade ett par gånger till innan tiden var ute och det var dags att trava av. Hon kändes så himla fin i traven på slutet, men jag kunde inte riktigt njuta av det. Jag var fortfarande irriterad på att galoppen inte är perfekt. Hopplös matte det där... ;-) Skrittade hem sedan, sista biten satt jag av och promenerade med henne. Hon såg nöjd ut i alla fall.
 
Åter i stallet pratade jag med ett par stallkompisar om hur dum man är som ryttare. Inte kan man vara nöjd med att hästen faktiskt gör det man begär av den (fattar och håller vänster galopp) utan man måste hela tiden älta det som går dåligt på passet (tog flera fattningar innan vänster galopp kom). Suck!
 
Jag längtar så mycket efter bättre underlag i paddocken, så jag kan rida för F som alltid lyckas peppa mig och ge mig nya roliga utmaningar. Om Ariel inte varit dräktig hade jag kanske åkt iväg till ridhus, men nu är ju ändå fölis viktigare än vår dressyrutveckling.
 
Ariel var lite svettig på halsen, trots att hon var klippt, så jag torkade av henne medan hon fick äta kraftfoder. Sedan tog jag reda på all utrustning och släppte ut henne i hagen igen. Tränade lite lydnadsdressyr på väg ut och jag fascineras fortfarande av hur mycket hon läser av mig... Finaste flickan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0