Det här är ju roligt!

 Så igår var vi iväg på dressyrdebuten. Kom till stallet strax efter sex, under hällande regn. Packade in det sista i transporten och tog sedan in Ariel i stallet. Kollade igenom henne och tog på svansskydd, men då det ändå var varmt så fick täcket vara. 
 
Det blev uppehåll när vi skulle lasta, skönt! Ariel tyckte det lät dumt att kliva in i transporten, men efter några minuter gick hon motvilligt in i alla fall. Premiärtur för henne i mitt släp! :-D Det gick bra att köra till tävlingen, vägen var lätt då det nästan bara var raka vägen framåt. 70 minuter tog det ganska precis.
 
Parkerade och visade sedan upp Ariels papper i sekretariatet. Vi var i god tid, så Ariel fick promenera runt på anläggningen en stund och kolla på allt, innan vi gjorde i ordning henne och jag satt upp. Hon verkade väldigt cool, det tyckte både M och J, men så fort hon bajsade (vilket blev rätt ofta), så avslöjade hon sig. ;-) Tror nästan hon var mer nervös än vad jag var. Fast så är jag nervös veckan innan tävlingen, inte under själva tävlingen. 
 
Vi skrittade bort till framridningsbanan, ganska så lugna än så länge. Det var skönt att vi var ute i så god tid, så det blev aldrig stressigt. 
 
 
På framridningen blev det först lite uppmjukning i trav och galopp. Jag brydde mig inte om vilken galopp det blev och var noga med att inte försöka galoppera kortsidorna. Sedan gjorde jag lite övergångar mellan skritt och halt så Ariel fick pusta lite. Avslutade med att sitta ned i trav och galopp några gånger och göra några serpentiner i trav. Ariel var så duktig!
 
 
När det var två ekipage före oss fick vi gå in i collecting ring. Först skrittade jag runt med Ariel och gjorde tempoväxlingar (hon var helt sjukt lyhörd!), när det sedan var ett ekipage före oss blev det även trav och när hon bjöd till själv galopp. Jag hade en grymt härlig känsla när jag red in på banan. 
 
Vi fick rida runt lite innan startsignal och då fångade J känslan vi hade med den här härliga bilden. :-D
 
 
Det var så roligt! Ariel växte inne på banan och jag kände verkligen hur kul hon tyckte att det var. Vi skrittade runt och kollade in både bokstäver och domare, innan vi fick startsignal. 
 
 
Jag satt och log hela programmet, så roligt tyckte jag att det var. Ariel var med mig hela tiden, ställde verkligen upp och var fokuserad till 100 %. Travprogrammet gick riktigt bra och även skrittprogrammet. Jag gjorde en del slarvfel (hallå? hörnpasseringar?) och Ariel var inte stadigt på tygeln, men det bryr jag mig inte om. 
 
 
Galoppen gick verkligen över förväntan, speciellt med tanke på hur det kändes i onsdags. Ariel fattade rätt galopp och höll galoppen hela vägen! Både i volten, genom kortsidan och snett igen. Heja oss! Sedan är hon så klart alldeles för öppen i formen, men man kan ju inte säga annat än att hon stödjer på inner bak. ;-)
 
 
Höger galopp har hon lättare för, så där var jag inte lika bekymrad. Men rent styrkemässigt är den förstås lika knepig som vänster, men hon höll galoppen hela vägen där med. Så grymt stolt över henne! När vi gjorde halt och hade hälsat kunde jag inte låta bli att krama om henne. Först där och då förstod jag vad vi egentligen gjorde. Min första dressyrtävling, på min egeninridna häst, som jag följt sedan hon var sex månader och som dessutom lika gärna kunde ha strukit med i fjolårets fånganfall och nervskada. Helt otroligt!
 
Ariel var så nöjd efter tävlingen, jag var grinfärdig så stolt var jag. :-) J erkände att hon också var lite grinfärdig. ;-) Hon och M (som filmade hela ritten, men den filmen håller jag för mig själv) tog hand om Ariel, medan jag bytte om till vanliga hästkläder. När Ariel var avsvampad och fått betfor fick hon gå in i boxen med hönät. Hon verkade rätt nöjd över det.
 
Vi gick och firade (J förklarade att man måste fira efter en ritt) med hamburgare och varma mackor. Samtidigt tittade vi på nästa klass, LB:2,  som jag kommer att rida i Kramfors 6 september. Därefter får vi se, förmodligen blir det ingen fler tävling i år, utan vi fortsätter att ha roligt nästa år. 
 
När LB:2 var färdig, gjorde vi i ordning transporten, packade in alla grejer och mockade boxen. Ariel var nöjd med att få åka hem, men hon tyckte det var onödigt att gå in i transporten. Måste jag? undrade hon med frambenen på rampen och bakbenen på backen. Hm... Det märktes på henne att det var lite överslag i hjärnan. Lite för mycket intryck för att klara av att göra en så avancerad sak som att bli lastad.
 
Efter att jag blivit lite arg, så klev hon dock in hela vägen. Massor med beröm och så matade M henne med alla morotsbitar som var kvar. Stängde igen och så åkte vi hemåt igen. Hemma hade Ariel väldigt bråttom ut ur transporten, inte så att hon kastade sig, men när jag bad henne stanna så lyssnade hon inte. Därför blev det två stycken ilastningar igen, med tillhörande ryggning, innan hon lugnt gick bakåt och stannade varje gång jag bad henne. Helt klart överkokt hästhjärna... ;-)

Ariel var så nöjd över att vara hemma igen och få gå ut till sina bästisar Spirit och Miranda, för att berätta om allt hon varit med om under dagen. :-)
 
 
Stort tack till J och M som följde med och stöttade. Det var så skönt att ha vänner med som ger tips, håller hästen eller bara finns där med positiv energi. <3 Hoppas det blir fler gånger framöver! Jag ser redan fram emot nästa äventyr, som blir Wången 30 augusti. Fast innan dess skall vi ju ha hopptävling i stallet också. :-D
 
Avslutar med protokollet, jag har lite svårt för bedömningssporter generellt, men jag kan inte annat än hålla med domaren i all kritik. Bara att träna mer!
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Thea

Så roligt att läsa. Ni är jätteduktiga. Jag blir nästan lite tårögd med tanke på förra sommaren. Att hon kommit tillbaka så med bravur!

2014-08-11 @ 16:14:13
URL: http://machamaiara.wordpress.com
Postat av: Johanna

Ni var så himla duktiga, en riktigt rolig dag tyckte jag!

2014-08-13 @ 16:47:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0