Det blev lite ändrade planer då P inte kunde ha lektion i onsdags. Jag beslöt mig för att testa att rida dressyr själv, fast jag vet att jag inte borde...
Skrittade fram på grusvägen, medan mina underbara stallkompisar M och M lade ut bommar för att markera fyrtio meter på ridbanan. Sådana saker gör mig verkligen glad! <3 Red in på ridbanan och joggade fram i trav och galopp. Ariel kändes ganska springig, så jag försökte dämpa henne utan att göra henne spänd.
Sedan jobbade vi en stund på volten med böjning i trav, galoppfattning, galoppera något/några varv och sedan snabbt komma ned i balanserad trav igen. Hon var så grymt fin och jag kom till bra ridning, så vi klarade flera varv. Jag var så nöjd och stolt där och då! Hade jag varit smart hade jag joggat av henne och avslutat passet, men när har jag någonsin varit smart när det kommer till dressyr?
Beslöt istället för att rida igenom programmet, punkt för punkt tills varje del var perfekt. Eh va? Hur korkad får man bli? Det blir INTE perfekt ännu, eftersom jag inte rider tillräckligt bra och Ariel inte är tillräckligt stark. Ändå skulle jag envisas med att jobba henne i tio minuter med det (för mig) förhatliga programmet.
Till sist var jag på väg att börja grina. Det gick uruselt och vi kunde inte ens trava rakt fram för hälsning. :'-( Hade exakt samma känsla som när jag skulle rida startfälttävlan och inte fick till dressyrprogrammet. Det bara knyter sig i mig och så kan jag inte rida ordentligt längre. Suck!
Lät Ariel skritta ett varv runt ridbanan och pusta, innan jag tog några djupa andetag och red igenom programmet en sista gång. Beslöt mig för att strunta i om något inte blev perfekt, utan bara fortsätta rida. Vi red ett hyfsat program då, Ariel var fortfarande spänd (eh, inte så konstigt precis!) men gjorde det hon skulle. Sedan behöver vi förstås få bättre precision i programridningen, men det är inget som kommer över en natt.
Vi klarade bägge kortsidorna i galopp, vilket vi inte gjort tidigare, så bara jag slappnar av, RIDER och slutar att tänka så förbaskat mycket, så blir det bättre.
Joggade av en superfin Ariel, som när hon slappnade av blev så fin i formen. <3 Lovade mig själv att sluta sätta så förbaskat höga krav på oss, utan bara känna oss för. Pratade med J efteråt, som tävlar en del dressyr och hon tyckte att jag skulle släppa alla måsten, alla tankar på att kvala till Fjord-SM utan istället prova på tio dressyrtävlingar utan att bry mig i procenten och därefter bestämma om tävling är någonting vi skall satsa på.
Så i år blir det tre tävlingar, LB:1 på söndag, LB:2 den 6 september och 11 oktober. Sedan får vi invänta tävlingsterminen för 2015 för resterande sju... ;-)
