Ariel 3525

I torsdags gick jag ut och gick med Ariel på kvällen. Jag hade pratat med Y på Ultuna (som behandlade henne förra sommaren) och Ariels bekymmer har ingenting med urinblåsan att göra. Därför tänkte jag testa att känna igenom henne först, promenera en halvtimme och känna sedan om det blivit någon förändring.

 

Vi gick på gräsvägen mot Hammar, svängde upp vid ödehuset, förbi sommarstugan och så hem igen. Ariel var ganska motvillig på bortaväg, hon stannade och föreslog att vi skulle vända flera gånger. Det var först när vi hade passerat sommarstugan och hon fattat att vi var på hemväg som turbon slog till igen. ;-)

 

Det var lättsamt att promenera med henne, hon går ju bredvid eller bakom, beroende på var jag placerar henne. Inte ens när hon var som ivrigast var jag orolig för mina hälsenor, så vi skulle kunna fortsätta promenera ihop. Men det är mycket jobbigare än att skritta henne uppsuttet. :-P

 

Samtidigt vill jag inte rida barbacka eftersom hon har något för lite ryggmuskler fortfarande. Jag skall testa att lägga padden på henne och fästa med en elastisk gjord, det borde vara mer skonsamt än sadelgjord. Fast frågan är om jag klarar av att hålla balansen då. ;-)

 

När vi var hemma igen kände jag igenom henne, men det var ingen skillnad. Hon är fortfarande öm i bakre delen av magen, så pass att hon blir rejält irriterad när jag försöker trycka och greja. Däremot har hon helt slutat ömma i främre delen av magen, så jag kanske vågar mig på en sadelgjord någon dag framöver.