Ariel 3525

Igår var det dressyrträning igen, efter fyra dagars vila. Ariel var laddad kan man säga. ;-) Vi skrittade ut på grusvägen under lite protester, hon ville hellre in på ridbanan direkt. Det var med spetsade öron hon gick in dit sedan och när jag gjorde ett försök att jogga fram blev det rätt så överilat. Jobbade lite med övergångar trav-skritt-halt och fick till det hyfsat bara jag kom ihåg att andas och spänna magen. Sedan var det vår tur att ha P:s ögon på oss.

 

Vi började med att trava på volten, där P ville få Ariel att dämpa traven. Det var lite väl snabba, korta steg då Ariel var så ivrig, vi vill ju att hon vilar på steget och travar i rätt takt. Hittade rätt takt ganska snabbt och då blev det öka och minska volten. Tänka på högerbogen hela tiden, i vänster varv hålla henne rak och i höger varv tänka lite sidförflyttning. Blev bättre och bättre!

 

Sedan jobbade vi med att flytta ut bakdelen i skritt i bägge varven. Jag fick lite hjärnsläpp och Ariel ställde direkt upp på att vara förvirrad fjordhäst. Hon gör verkligen exakt vad jag ber henne om. ;-) När jag väl fick till det med hjälperna var P på mig igen om att jag INTE får göra det för svårt för oss. Jag vill gärna ha alldeles för höga krav och då blir det mer jobbigt än vi behöver just nu. Ariel var fantastisk på att följa mina hjälper, finaste tjejen! Fick några steg här och där som verkligen kändes häftiga. :-D

 

Fortsatte i trav med samma tänk och där blev det lite svårare för mig att känna vad bakdelen gjorde. Satt ned i traven (hur lätt som helst ju!) och fick förlita mig på P:s uppmuntrande ord, för jag hann inte riktigt med mig. :-P

 

Sedan blev det galopp! Fick en ganska bra känsla i vänster varv, men i höger känns det verkligen som vi skall välta. P tyckte att jag skulle tänka fyrkant istället för volt. Hm... Konstig idé, men okej då. Fyra raka spår och så svänger vi väl när vi svänger. 

 

Det fungerade.... Helt, helt sjukt! Plötsligt sitter jag rakt på Ariel, rider henne rakt fram (min upplevelse) medan P ser hur vi galopperar mjukt och fint på volten. Hurra vad vi är bra! P förklarade sedan att Ariel verkligen går dit jag tittar, så när vi rider på volten och jag tittar allt längre in i mitten, ja då snävar hon in volten och det känns som vi skall välta. 

 

Jag kunde sedan jogga av en oerhört fin häst, som bara flöt fram i traven. Ååååh vad jag älskar den hästen! <3 Skämtade lite med P sedan, att jag främst behöver en psykolog som får mig att tänka annorlunda. Men P ställer upp som kombinerad psykolog och tränare, så det känns bra. ;-)

 

Skrittade av i sällskap med M på Putte och en tjej jag inte vet namnet på på Matilda. De fortsatte skritta bortåt när jag vände, men Ariel var nöjd med att gå hemåt igen. Duschade av henne och sprayade med flugspray innan hon fick återvända till hagen igen.