Ofokuserat och bara dumt
Igår red jag dressyr på ridbanan med Ariel. Det var första passet med tävlingspadden, så jag hade tänkt att ta det lite lugnare. Den padd vi har under bomlösa sadeln normalt, är både bredare och tjockare, så anläggningsytan blir större och dämpningsförmågan bättre. Men den padden är stor och röd, så vi får inte ha den på tävling. Då har jag istället den svarta padden som är formad efter sadeln.
Här är den stora padden (inte jag som rider):
Och här är lilla padden fast på Hampus:
Jag brukar ha schabrak underst, eftersom de är lättare att tvätta...
Skrittade fram ute, innan jag fick styra en ganska motvillig Ariel in på ridbanan. Redan då borde jag ha anat... Vi kan väl säga som så, att det blev ett rent katastrofpass. Ariel var så ofokuserad och lyssnade ingenting. Eftersom jag tänkt att vi skulle efterlikna tävlingssituationen hade jag inget spö med mig och Ariel beslöt sig för att ignorera skänkeln.
Efter att ha bråkat en stund och försökt få kontakt, så åkte jag av när Ariel gjorde någon slags tvärnit i traven. :-( Tog med henne till stallet och hämtade spöet, sedan blev det massor av övergångar tills Ariel gav upp och faktiskt började lyssna på vad jag sade. Vi brukar inte ha sådana här uppgörelser, men ibland dyker de upp. Tror det hänger samman med att hon fått komma undan med lite småsaker under tidigare pass, då byggs det på och till sist blir hon rejält trotsig.
Vi avslutade passet med att rida igenom LB:1 och det gick trots allt över förväntan. Ja, hon orkar inte bära sig i galoppen och det blir en del mindre missförstånd. Men vi kommer inte skämma ut oss fullständigt i alla fall, såvida hon inte bestämmer sig för att ignorera mig som hon gjorde i början av passet.
Skrittade av längs grusvägen och sedan fick hon sig en avduschning. Trots att jag red ganska sent så blev hon ändå svettig av våra duster ihop. :-S
Nä, det här passet hoppas jag inte upprepas på många år!
Kommentarer
Trackback
