Ariel 3525

Hämtade in Ariel från hagen och såg direkt att något var fel. Hon hade uttrycket av "det har hänt en grej matte, men du behöver inte bli orolig". Konstaterade snabbt att hon tappat höger framsko. Åh vad irriterande! Tre veckor sedan skoning, men förmodligen har hon dragit loss den i leran längs strandkanten eller rejsat av sig den i någon lek. Beslöt mig ändå för att testa att rida, så vi gick in från hagen och gjorde i ordning till första passet.

 

Vi skulle jobba med serpentiner längs ridbanan i trav. I varje serpentinbåge skulle vi dessutom göra en tiometersvolt. När vi var framme vid bortre kortsidan så var det trav eller galopp längs långsidan och tillbaka till första serpentinen. Gångarten var beroende på om hästen behövde "taggas till" eller inte. Eftersom jag har lite oro inför galoppen fortfarande, så var jag noga med att galoppera varje gång.

 

Ariel jobbade på bra och mjuknade riktigt fint, framförallt i höger varv. Jag tänker fortfarande på att flytta henne utåt i volten i höger varv och hålla henne rak i vänster varv. När vi gjort övningen i bägge varven fick vi pusta lite innan det var dags för galopp på stora mittvolten.

 

Skulle galoppera och försöka att minska volten och öka volten, några gånger per varv. Jag hade främst fokus på att faktiskt hålla galoppen, men allt eftersom kunde jag faktiskt börja koncentrera mig på min egen sits, snarare än att överleva utan att välta in i volten. Det tar sig! Fick en riktigt härlig känsla i vänster varv, där jag plötsligt kunde länga inner skänkel och verkligen komma ned i sadeln. Underbart!

 

Avslutade sedan med att göra serpentinerna igen och då blev Ariel ännu finare. I höger varv gick hon i form så fort jag var noga med ramen och i vänster varv fick vi faktiskt börja lite försiktigt med att ställa henne i nacken. Så roligt med framstegen!

 

Skrittade av avsuttet och utan sadel. Sedan fick Ariel sig en dusch innan hon fick gå ut i en hage som var närmare stallet och som innehöll mer gräs än hennes vanliga. Lycka! Jag var också lycklig och inte blev det sämre av att bästa M filmat några sekvenser när vi red och jag kunde se hur det såg ut och inte bara hur det kändes. Det såg faktiskt MYCKET bättre ut än jag trodde, så jag måste sluta att tänka att jag inte kan rida, för nu händer det verkligen grejer! Visst finns det massor att träna vidare på och förbättra, men jag har en bra grundsits och vi passar ihop jag och Ariel. En riktigt härlig förmiddag helt enkelt!