Ariel 3525

På eftermiddagen var det markarbete på schemat. Vi började med att i trav göra en tiometersvolt, vända in på diagonalen över tre bommar på, göra en tiometersvolt på mitten, trava över tre till bommar och slutligen göra en tiometersvolt igen. Därefter rida rakt fram i frisk trav på långsidan för att sedan börja om övningen igen.

 

Ariel jobbade på bra, hon kändes faktiskt lika fin i början på passet som hon gjorde i slutet på det förra. Bådar gott inför meetings, ifall hon bara blir bättre och bättre efter varje klass. :-)

 

Sedan fick vi trava direkt på bommarna, galoppera på stora mittvolten ett varv, ned i trav igen och över de andra bommarna. I den övningen blev Ariel lite mer taggad, men galopperade på det hela taget riktigt bra. Jag tyckte jag satt riktigt okej i hoppsadeln, så jag var också nöjd.

 

Vi avslutade sedan med att göra om bommarna till två kryss och ta hela övningen i galopp. Dvs vända in på diagnoalen i galopp, hoppa krysset, göra en volt, hoppa andra krysset och sedan galoppera långsidan ner igen för att börja om.

 

Ariel blev otroligt taggad av övningen. Jag fick sakta av till trav några gånger då jag kände att jag verkligen inte hade kontroll. Hon galopperade förvisso dit jag styrde, men det kändes som bara rusade runt och råkade ta ett par hinder i förbifarten. :-S Vid något tillfälle blev jag så osäker så jag gjorde halt med henne och blev förvånad då hon snabbt svarade och gjorde halt efter någon meter trav och ett par skrittsteg.

 

Hon hoppade bra över hindren, men det var just mellan hindren som det kändes okontrollerat. Kände mig inte nöjd med övningen efteråt och klagade till M. Hon tröstade med att Ariel trots allt gått två pass idag (!). Undrade hur sjutton hon menade och fick till svar att Ariel säkert skulle orka mer när hon bara gick en hoppträning eller en hopptävling. Det M hade sett, motsvarade verkligen inte vad jag hade känt. Hon hade sett hur Ariel gjorde det hon skulle, men inte riktigt orkade i galoppen i alla vändningar. När jag kontrade med att hon bara rusade och var okontrollerbar, var det inte alls vad M sett. Utan det hade sett trevligt och lätt ut. Eh? Känner hur jag blir tokig på mig själv, sitter det alltså bara i huvudet?

 

Hade först tänkt stryka mig både från hoppträning och hopptävling nästa vecka, men nu skall jag baske mig genomföra det och lära mig att Ariel INTE rusar mot/mellan hindren. Utan att jag helt enkelt inte är van vid känslan när hon bjuder själv i galoppen. Tänk att ridning skall vara så förbaskat svårt...

 

Skrittade av Ariel tillsammans med M på Matilda och G på Sickan. Vi gick ned till sjön och plaskade. Ariel tyckte att det var ok, men föredrog att vara på land där det fanns gräs. Duschade sedan av henne och så slog snälla M på en gammal sko på höger fram, så jag kan klara mig tills hovslagaren kommer om tre veckor.