Steg för steg...

Igår var det träning igen, Ariel var sådär halvintresserad av att komma in, men stod lugnt medan jag gjorde i ordning henne. Skrittade fram längs vägen. Mötte en bil som körde som en galning, ett däck hamnade i en vattenpöl och skvätte vatten på Ariel så hon skyggade. Då stannar plötsligt bilen, när den redan passerat oss.... Hur dumma får folk vara egentligen?! Om Ariel hade varit en älg, tror jag inte föraren hade vågat köra särskilt fort förbi. Blir så irriterad! Pratade med G efteråt och hon brukar ställa sig mitt i vägen när det är sådana fartdårar som kommer. ;-) 
 
Våra grusvägar är dessutom inte särskilt mycket trafikerade och de flesta trodde jag hade lite trafikvett när det kom till hästar. Men tydligen inte. :-S Ariel var i alla fall inte skärrad efteråt, utan skrittade på som vanligt. Det var bara jag som tänkte "om det eller det hänt..."
 
Vi var ute i god tid, så jag hann jogga fram lite på ridbanan. Ariel var väldigt ofokuserad och ville hellre kolla sig omkring än lyssna på mig. Hm... 
 
Träningen började med att vi fick trava på stora mittvolten och göra tiometersvolter inuti då och då. Lätt i höger varv, även om jag hade lite halvsvårt med hur stor volten skall vara. Vet inte hur jag tänkte, för stora mittvolten är tjugo meter, alltså borde en tiometersvolt bli till halva delen av stora mittvolten. ;-) I vänster varv hade vi det lite småkrångligt, men när jag tittade utåt (!) så gick det bättre. Jag är verkligen ovan vid att rida på små volter, just känslan av hur fort jag tycker det går, fast det inte gör det...
 
Sedan fick P ett infall och tyckte vi skulle testa att rida med bakdelen lite innanför voltspåret. Bara för att hjälpa Ariel med sina bakben och för mig att få en övning att prova. Det gick sådär. Jag upplevde att när jag inte gjorde någonting, så gick Ariel superfint, men så fort jag försökte få till något, så blev det pannkaka. P sade att det räckte att jag ändrade sitsen, det var därför Ariel gick fint. Så svårt att känna efter, men förmodligen kommer jag ändå inte göra övningen utan att P är med, så då går det ju bra. ;-)
 
Sedan galopperade vi lite på volten. Hittar jag balansen i traven, gör en lugn fattning och bara sitter med i galoppen, så blir det så bra. Men oftast skall jag hålla på och strula till det, vilket krånglar till det för Ariel också. Suck! Några språng här och där får vi en härlig känsla, men jag får försöka se det positivt. Vi hade inga sådana språng överhuvudtaget förut...
 
Sedan avslutade vi träningen med att göra uppridningar i trav, halt och sedan framridning igen. Jag vet inte vad det är jag gör (eller inte gör?), men så fort jag sätter mig ned i traven så går Ariel perfekt i form. <3 Hon bara finns där liksom. Underbara häst!
 
Uppridningarna var ganska raka, men halten behöver vi träna på. Den bilr lätt sned och det är så onödigt när uppridningen är rak. Sedan måste jag vänta med att vända på kortsidan, jag har en tendens att inte vilja rida ned domaren och vända för tidigt. :-P
 
Avslutade med att trava henne i lättridning på volten, då blev hon också grymt fin. <3 Min underbara, härliga häst. Diskuterade lite program med P och beslöt mig för att endast starta i LB:1 på tävlingen. Det blir nog mycket ändå för mig att hålla reda på och jag vet inte riktigt hur Ariel skulle orka med två program. 
 
Skrittade av tillsammans med G och Sickan. Hon visade mig en ny rolig klätterstig som tar ungefär tio minuter att skritta. Perfekt för uppvärmning eller avskrittning. :-) Sedan fick Ariel en dusch, lymfdränmassage och gå ut i hagen igen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0