Bortaträning för ny tränare

I lördags lastade jag in en något motvillig Ariel i transporten. Hon ville inte kliva på och jag, som redan var stressad över att ge mig iväg på längre tur, blev arg, varvid hon förstås direkt skyndade in i transporten. Mycket dåligt samvete på matte kan jag lova. :-( 
 
Det tog ungefär 1 ½ h att åka, innan vi var framme på Dannero travbana och deras superfina ridhus. Lastade ut en lugn Ariel som nyfiket gick omkring och kollade omgivningen. Hon fick beta lite och varva ned, innan det var dags att ta på grejerna. Så skönt att åka själv med en lugn häst. <3
 
 
Inne i ridhuset var det lite för mycket spännande saker att titta på, så jag satt upp tidigare än jag tänkt mig. Hon är lättare att hantera när jag sitter på henne när hon är spänd och tittig, så vi skrittade runt och kollade läget tills hon började slappna av ordentligt. Hälsade även på min kompis J och hennes vackra Kandar. <3
 
 
Joggade runt en del och hon blir verkligen finare i ridhus. Det finns lite mindre saker att distraheras av trots allt. ;-) Kände på galoppen lite också, men den var inte särskilt styrbar. Pusta lite i skritt innan vi fick presentera oss för tränare S. 
 
Jag sade att jag ville ha sitsfokus, så jag fick rida i skritt och trav runt henne ett par varv. Sedan började hon justera min sits. I höger varv skulle jag flytta höften mer till höger, då jag vanligtvis sitter snett. Axlarna skulle däremot något till vänster, så de hamnade mitt över Ariels bogar. Det kändes fruktansvärt konstigt, men när jag satt som S sade, gick Ariel mjukt i form och böjd utefter spåret. Fascinerande! När hon blev lite för taggad, så skulle jag bara sänka vänster hand lite, så lugnade hon sig. 
 
I vänster varv kunde jag sitta mer som jag brukade, men jag skulle sänka höger axel massor (protesterade och sade att jag inte kunde sänka mer vid ett tillfälle, men det kunde jag visst...) och tänka att vänster skänkel skulle vara lång och lite mer framåt. Även här svarade Ariel upp genom att jobba korrekt när jag satt rätt. 
 
S påpekade att jag hade en väldigt tacksam häst, som direkt visade när jag satt rätt eller inte. Finaste Ariel, som hon ställer upp för matte! <3
 
Visade sedan vår hopplösa galopp, som av någon anledning var extra hopplös i lördags. Ändå kändes den kraftfullare än i höstas, så visst har Ariel utvecklats. Här mixtrade vi lite med hur jag skulle göra och det som gav bäst resultat (förutom att jag förstås skulle sitta likadant som i skritt och trav - ursvårt!) var att jag gjorde ledande tygeltag med innertygeln samtidigt som jag klappade henne på halsen med yttertygeln. Ariel har helt enkelt inte förstått att hon faktiskt kan böja sig i galoppen, hon tror att hon måste vara rak. För att kunna vara rak på volt behöver hon vara utåtställd. Så hon gör det egentligen svårare för sig, men hon tror inte att hon kan någonting annat. 
 
Några språng fick vi till i bägge varven och jösses vilken galopp jag kände då! Stora, kraftfulla språng, påminde en hel del om när Hampus galopperade lösgjort. Jag blev lite chockad kan jag säga och ännu mer blev jag när S påpekade att hon egentligen hade en riktigt bra galopp, bara hon förstod vad hon skulle göra. 
 
Skrittade av en nöjd Ariel, hon verkade inte allför trött, men det märktes på henne att det var lite jobbigt att ändra sig själv. Tog sedan av henne utrustningen och lastade. Den här gången var jag inte stressad utan helt lugn, lät henne få en liten morotsbit för varje gång hon gick framåt, så vips var hon inne i transporten. <3
 
Hemresan gick bra, det var rätt skönt att kunna analysera vad som hänt på träningen och fundera på hur jag skall rida framöver. Hemma igen fick Ariel gå ut i hagen och rulla sig. Hon var rätt så nöjd över det också. ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0