Ariel 3525

Idag var det träning för I igen. Vi åkte till Ammer och Ariel var perfekt som vanligt vid lastning/körning/urlastning. Gick direkt in i ridhuset när jag gjort i ordning Ariel och red fram henne där. Följde planen exakt, vilket innebar skritt på lång tygel med enda fokuset att bjuda framåt, skritt på kort tygel med halter, ställa i nacken och skänkelvikning. Därefter trav lättridning med övergångar till skritt, ställa i nacken samt göra serpentiner/volter. Skrittpaus innan jag testade att galoppera på volt i lätt sits. Var hur enkelt som helst i bägge varven, bara hålla hästen på plats med innerskänkeln och följa med i rörelsen. Blev så himla lycklig, att galoppen ÄNTLIGEN börjar lossna för oss. :-)

 

Skritt på lång tygel någon minut innan det var vår tur. Var så nöjd efter uppvärmningen, så jag nästa kunde ha åkt hem. ;-) I undrade vad som hänt sedan sist, vi pratade lite om dressyrtävlingen och "läxorna" jag tränat på. Hon tyckte det var bra att jag kunde vara nöjd med trav- och skrittdelen på tävlingen, även om galoppen uteblev. Fick lite tips om sporrar och sedan sade jag att jag ville dubbelkolla tygellängden igen. Minns ju inte hur pass korta tyglarna blev sist... :-P

 

Vi började i skritt på volten och jag fick hjälp med att känna av hur Ariel skulle skritta utan att det blev överilat. Sedan över i trav, travade en tiometersvolt i tjugometersvolten varje varv. Viktigt att jag tänkte ut exakt var jag ville rida, så jag verkligen hade en plan som Ariel kunde följa (eller inte följa, men då blev det i sådana fall tydligt). Fick korta tygeln 5 cm och det var INTE populärt. Det som är intressant är att när jag ridit med dressyrtränset på hoppträningarna de senaste gångerna, så har jag kortat tygeln precis så mycket och Ariel har varit nöjd med det, men då har hon också varit mer naturligt framåt i och med hindren. Så jag vet ju att hon kan...

 

Ariel hävdade att det var TORTYR att ha så kort tygel, men som I sade, det är inget som syns utåt, utan det är endast en känsla jag får när jag rider henne och hon gör ändå det hon skall. :-P Lite stretigt blev det ibland och någon gång testade Ariel att gå bakom hand istället, men bara jag var på med skänkeln så hittade hon tillbaka. När hon gick korrekt i form blev hon fantastiskt fin istället och det blev tydligt att tygeln behövde vara så kort (dvs, den är inte kort egentligen, utan så lång som den behöver vara, men inte för lång). 

 

Galopp... Ja, vad kan jag säga... Vi galopperade SUVERÄNT idag. Ställd och böjd höll Ariel galoppen bra, kanske något långsam galopp, men det orkar hon ju nu. Hon följde det voltspår jag bad om och det enda som saknas är att jag måste hålla om med benen mer och inte "fladdra" så mycket med underskänklarna. Jag vet ju om problemet, men det blir tydligare i galoppen än i de andra gångarterna. Bara att kämpa på! Av någon anledning är det bättre i vänster varv, så där kunde jag verkligen känna hur jag skulle inverka i galoppen. Var så bubblande glad efter att vi galopperat varv efter varv, utan någon spänning/ovilja i Ariel eller tendens till att inte orka. Som vi utvecklats! :-D 

 

Fick jogga av i lättridning ett par varv innan det var avskrittning på lång tygel. Jag skall fortsätta tänka på min fina ytterarmbåge, vara noga med vilken väg jag väljer och följa den planen, vara konsekvent med tygeln och tänka på benen i galopp. 

 

Gjorde i ordning och lastade in en rätt så trött Ariel, men det var inga bekymmer att kliva in i transporten i alla fall. Hemma fick hon sig en rykt, men det var inte populärt. Hon högg (!) efter borsten, något hon även gjorde efter hoppträningen i onsdags. Blev bekymrad över att hon är öm i kroppen, tills jag testade med hårda rotviskan och insåg att fröken har humör fast jag inte tror det ibland. Hon var ju kittlig... :-P Skönt att det inte var något värre och jag får väl inse att ju högre i kondition Ariel blir, desto mer bitch blir hon. ;-)