Ridläger dag 2, pass 2

I söndags eftermiddag var det dags för sista ridlägerpasset. Jag kände mig lite ur form, trött efter för lite sömn kvällen innan och orolig över Ricky som gjort illa sig strax nedanför ögat. Kanske skulle jag inte ens suttit upp i sadeln, men det är alltid lätt att vara efterklok.
 
Vi började med att rida över bommar strax innanför spåret på bortre långsidan. Trava över tre bommar, göra volt runt en oxer, trava över bommarna igen, över tre bommar, över de sista tre bommarna, volt runt en annan oxer och över bommarna igen. På andra långsidan var det galopp som gällde. 
 
Ariel kände förmodligen av att jag var ofokuserad, så hon svarade med samma mynt (...). Ofokuserad, hade koll på de andra hästarna istället, vad som hände utanför banan etc. Suck! Tyckte ändå att jag fick henne hyfsat genom volterna och över bommarna var hon förstås fenomenal som alltid. 
 
Övningen ändrades sedan så första och sista bomserierna gjordes om till bomhögar, så det istället blev galopp in i övningen, över bomhög, volt runt oxern, över bomhögen igen, ned till trav, trava över tre bommar, volt, trava över bommarna igen, fatta galopp, över andra bomhögen, volt runt andra oxern, över samma bomhög igen. Många volter! :-P
 
Här körde det ihop sig totalt för mig och Ariel. Plötsligt fungerade styrningen så mycket sämre, tänk er att jag ger en vändande hjälp och hon svarar tre meter senare. :-( Vilket förstås gjorde att det blev väldigt rörigt när vi var fem ekipage samtidigt som höll på att snurra runt i volter. Vi var nära att krocka flera gånger, vilket gjorde mig arg och frustrerad, varvid Ariel svarade med att stressa upp sig och stänga av ännu mer. Suck och dubbelsuck... Det slutade med att vi fick göra övningen en gång ensamma för att få någon slags ordning på det, men det blev fulridning och kändes bara allmänt skit. Stannade och grinade en stund för jag var så less och besviken på alltihop. 
 
Den första bomhögen gjordes sedan om till tre travbommar igen, medan sista bomhögen blev ett koppelräck. Vi fick komma i trav över de två bomserierna, fatta galopp och hoppa över koppelräcket. Nemas problemas tyckte Ariel, rakt fram kan jag springa lätt matte. ;-) Därefter byggde P upp de två första hindren också, så det blev tre koppelräck på raken. Vi skulle komma in i galopp och försöka få fyra språng emellan varje. Ariel studsade glatt över men med tre galoppsprång... :-P 
 
Provade igen och plötsligt kunde jag reglera galoppen på ett helt nytt sätt (var ju ett tag sedan vi gjorde en sådan övning), så vi fick enkelt in fyra galoppsprång emellan varje hinder. Däremot behöver jag träna in den känslan lite, för eftersom jag kortade upp henne lite, så kändes det nästan som att hon skulle stanna. Men det gör hon ju inte, utan hoppar superfint. Det är ju precis som förut, när hon började bjuda ordentligt mot hindren och jag upplevde att hon rusade mot hindren. ;-) Så fort hon ändrar tempot lite blir jag osäker på vad hon egentligen pysslar med. :-P
 
Vi hoppade sedan de två oxrar på varsin diagonal, som vi tidigare gjort volter runt. Själva vändningen från långsidan och mot hindren var rätt snäv, men inga bekymmer tyckte Ariel. Hon hoppade bra på oxrarna och jag kunde släppa den där känslan jag haft mot oxrar tidigare. 
 
Avslutningsvis hoppade vi bana. Det kändes rätt så skönt när P inte höjde upp så mycket, utan lät det vara lågt (60 cm?) så vi kunde fokusera enbart på vägarna. banan var över första oxern, genom kortsidan, över de tre koppelräcken, runt hela ridbanan, över andra oxern, genom andra kortsidan och över de tre koppelräcken igen. 
 
Ariel kändes riktigt bra genom hela banan, jag tappade balansen över första koppelräcket, kom efter i språnget och tappade tyglarna. Trots detta fortsatte hon rakt fram över de två resterande koppelräcken, som om jag fortfarande var i balans och kunde stötta henne. ;-)
 
Hon hoppade suveränt fint på oxrarna, men kändes lite långsam och seg (trött?) andra gången vi tog oss igenom koppelräcken. Men P hade analysen klar när vi red fram till henne och tyckte att Ariel var en klok häst. Hon hade kommit genom koppelräcksserien med tre galoppsprång emellan första gången, men upplevde att det blev lite "jobbigt" att ta sig igenom, så när vi kom mot serien igen tog hon beslutet att gå på fyra språng istället, vilket då blev mycket mindre jobbigt för henne. Kloka, härliga häst som sköter om sådana där beslut när matte inte kan rida ordentligt. <3
 
Vi joggade av hästarna, men Ariel var lite för taggad/stressad fortfarande för att kunna spänna av sådär bra som hon brukar kunna efter hoppning. Vi skrittade sedan ned till sjön och plaskade lite, innan Ariel blev avduschad och fick njuta av ledigheten i hagen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0