Ariel 3525

I onsdags red jag ut i hoppsadeln. Började med att skritta innan vi joggade igång oss längs Hammarvägen. Både lugn trav och lugn galopp. Vände vid T-korsningen och joggade tillbaka.

 

Uppvärmda tog vi sedan in på skoterleden, jag ställde mig upp i lätt sits och lät Ariel galoppera på. Jösses vad det gick undan! Snacka om urkraft! Vi har ju galopperat där förut, hon vet att hon får blåsa på, men hon har inte varit uppvärmd tidigare, vilket förstås dämpat henne något.

 

Nu var det knappt att förhållande hjälper gick igenom. Eller jo, det gjorde de, men hon får helt klart en längre bromssträcka. Det är någonting jag behöver förlika mig med, för hon lyssnar suveränt på min sits och kan tex dämpa tempot en aning när jag gör halvhalt med sitsen, men från full galopp till att stå stilla tar det ändå lite tid. Jag tycker att jag tappar kontrollen då (vilket jag ju inte gör, men det tar längre tid än när vi galopperar långsamt) och då blir jag lite ängslig. Så mer galopp helt enkelt!

 

Alldeles för snart var skoterleden slut och vi fortsatte uppför branta backen i galopp, innan vi saktade av och skrittade tillbaka till skoterleden. Sedan var Ariel rejält uppjagad och ville galoppera mera! Så vi joggade av oss längs skoterleden med tanken att det skulle vara "lång och låg" men snarare blev "bibehålla trav utan att gå över i galopp". ;-)

 

Samtidigt tycker jag det är förbaskat roligt att hon har fler växlar än jag trott, att hon inte är den där superlugna hästen hela tiden. :-)

 

Skrittade sista 15-20 minuterna men Ariel fortsatte att vara på taktningshumör. :-P Åter vid sadelkammaren tog det en halv minut och sedan hade hon somnat. ;-) Lite svettig, men inte så farligt ändå.