När hon är helt med mig
Igår blev det ett pass på ridbanan. När jag skrittade fram på långa tyglar var Ariel överilad och skulle spana på alla farligheter. Men så fort jag tog tyglarna var det som hon sade "okej då, vi jobbar väl ikväll". Hon var med mig från första ögonblicket och det var så härligt! Kändes som hon brukar göra när hon går ute dygnet runt, dvs när hon är pigg och framåt men utan att bli hysterisk, spänd eller tittig.
Vi jobbade först med volterna i volten, dvs fyra 10-metersvolter i och utanpå en 20-metersvolt. Jobbade i skritt och hon var så mjuk och fin hela tiden. <3
Sedan fick hon göra övergångar mellan skritt och trav längs fyrkantsspåret. Jag är så ovan vid att hon är lugn i traven, så det kändes som om hon inte hade någon bjudning, fast hon egentligen gick precis perfekt i tempo. Tog några galopper både runt fyrkanten och på volten, då taggade hon till lite mer, men inte värre än att jag kunde rida henne igenom piggheten.
Sedan avslutade vi med att göra volter i hörnen och skänkelvikning på diagonalerna. Först ett par gånger i skritt och seda några gånger i trav. Hon blev så sjukt fin! <3 Jag bara satt och njöt över henne, vilken häst jag har! M som red Miranda samtidigt kommenterade också hur fin hon var, så roligt att någon annan red samtidigt och såg. Annars brukar hon ju bara gå sådär fint när jag är ensam. ;-)
Skrittade av en mycket nöjd tjej, jag hoppas att det här lugnet och fokuseringen beror på att jag rider mer nu än tidigare, så att det inte var en engångsföreteelse.
Kommentarer
Trackback
