Igår var det dags för årets första dressyrtävling. Ariel gick direkt in i transporten och stod lugnt under hela resan. Var lite stissig när jag skulle tränsa henne innan urlastning, hon ville hellre ut och kolla läget än ha på sig träns. ;-)
Gick runt och kollade in anläggningen, om man fick rida på banan innan start och hur startsignalen lät. Ariel var nyfiken men väldigt nervös. Jag fick vara lugnande matte.
En timme innan start satt jag upp och började rida fram. Vi skrittade och travade en del ute, vilket kändes okej även om Ariel var ofokuserad. Tyckte jag fick lite bättre fokusering från henne i ridhuset, när jag jobbade med framdelsvändning på liten fyrkant och övergångar skritt-trav. Men inne på banan dog hon direkt. Noll och ingen motor. Fick bära runt henne och kände bara hur frustrationen och ilskan växte. Antog att energin helt enkelt tagit slut efter resan och att gå runt på tävlingsplatsen. Hon är ju orutinerad. Så LC:1 var inte alls på den nivån vi är på träning.
Fick vila i transporten medan jag åt hamburgare. Det fungerade jättebra, hon var lugn även om hon inte åt så mycket. Tog sedan på grejerna igen och red fram, men lite kortare. Fokus att få igång motorn, men det var lönlöst. Funderade ett ögonblick på att testa med spö, men kände mig som hemsk matte då i och med att hon var mentalt slut.
LB:1 blev ännu värre, hon bröt av i galoppen och vägrade fatta ny... Hamnade i en situation där hon varje gång hon gick ut i hörnet, kikade på något utanför banan. Tredje gången vi kom i det hörnet och hon gjorde det insåg jag att det var hästar låååångt borta i en hage som hon var intresserad av. Eh va? Alltså var hon inte alls mentalt slut och avstängd. Utan totalt ointresserad av vad vi höll på med. Allt annat var intressantare. Så ja, jag skulle ha testat spöet ändå...
Efter tävlingen stod hon lugnt medan jag tog av all utrustning och förberedde transporten. Hon gick raka vägen in och stod lugnt hela vägen hem. Så på alla sätt och vis var hon klockren, förutom att hon inte var intresserad av själva tävlingen. Domaren sammanfattade det ganska bra i LB:1 "vill inte" var en återkommande kommentar...
Efter tävlingen ville jag lägga ned allt, men jag har bestämt mig för att rida med spö och sporrar nästa tävling, för att kunna (om det behövs) påminna Ariel om att jag faktiskt sitter på ryggen... Sedan kanske hon behöver några år på sig för att fatta vart fokuset skall läggas, så då får hon kanske det. Eller så får Ricky ta över och bli tävlingshästen, det går också. Inget är skrivet i sten utan det viktiga är att vi har roligt ihop. Även om gårdagen inte var så skoj. ;-)
Hamnade på kort också! Emma Niklasson hette fotografen.
