Ariel 3525

Igår kom N för att vara medhjälpare vid körning. 1 ½ månad sedan sist, men Ariel visste exakt vad hon skulle göra. Ryggade lugnt mellan skaklarna och stannade i perfekt position. <3 Jag spände för medan N stod framför ställ. Sedan gick vi några meter med vagnen, för att se så hon inte blev orolig igen. Inga bekymmer där! 

 

Klev upp i vagnen och sedan fick N också kliva i. När Ariel kände tyngden av N var det något som stramade till, kanske vänster draglinan, så hon började backa. Tog några meter innan hon lyssnade helt och fullt på mig och stannade, sedan var det inga bekymmer att fortsätta framåt. Jag blev mer orolig än vad Ariel och N blev, men det är ju för att jag vet att hästen just vid backning egentligen har noll kontakt med kusken. Så det skulle kunna blivit något farligt av det.

 

Vi kom iväg i en pigg skritt, skrittade ett varv runt gården. Ariel klev på hur nöjt som helst, men blev lite fundersam när vi efter första varvet inte tog till höger som vanligt, utan istället skulle gå rakt fram. Hon försökte dra sig lite åt höger, men när matte envisades med rakt fram, så gick hon väl då. :-P

 

Vi gick ut på stora vägen, gick ett tiotal meter på asfalten innan vi tog in på min avfart istället. Den har nyligen blivit grusbelagd, så det är lätt att köra på den. I slutet på den kom vi till den plats där vi spände för, så där blev det smidigt att göra halt och även spänna från. Ariel var helt stilla även under frånspänningen. Funderar på om jag skall våga mig ut själv framöver, bara jag får hjälp vid anspänningen. Samtidigt är det en säkerhetsrisk att köra själv, men gör jag inte det kommer jag inte kunna köra Ariel så ofta som jag skulle vilja, för jag får sällan med mig medhjälpare de dagar jag egentligen vill. Får fundera lite mer på det. 

 

Ariel var mycket nöjd med sig själv och nästa gång vi kör (förhoppningsvis på torsdag) så blir det längs hela gamla landsvägen och tillbaka. :-)