Ariel 3525

Efter lunch och teori var det dags för hoppning. Redan när vi värmde upp över bommar på serpentinväg (som en orm längs medellinjen kan man säga) märkte jag att Ariel inte var helt med mig. Hon gjorde det hon skulle, absolut, men det var inte så mycket tryck i henne. 

 

När vi travat igång ordentligt på bommarna i bägge varven (4x3 bommar) fick trava över de tre första bommarna, fatta galopp, galoppera ett varv på stora mittvolten, sakta av till trav och trava över de tre sista bommarna. Här kändes Ariel än värre. Utåtställd hela tiden på volten, stark och trutig i munnen. :-( Kändes inte bra alls. 

 

Bommarna gjordes om till kryss, så vi hoppade serpentinvägen några gånger i galopp. Återigen, Ariel gjorde jobbet, men inte med något tryck, det kändes mest som en axelryckning. Jag tyckte inte vi kom rätt på ett enda hinder. :-/

 

Därefter hoppade vi första hindret (som gjorts om till koppelräck), red runt på stora mittvolten inklusive över en grind på sockerbitar, och så över sista hindret (som också gjorts om till koppelräck). Samma känsla här, Ariel gjorde det hon skulle, men kändes ointresserad och utåtställd.

 

P tyckte att Ariel gjorde ett superbra jobb, hon höll galoppen hela tiden genom volten och hoppade den höjd som krävdes, dvs hon överhoppade sig inte, som hon gjort tidigare. Hennes gissning var att det var därför jag upplevde att Ariel var utan tryck och ointresserad, att hon nu inte gör mer än hon måste (vilket förstås är bra). Men den där känslan gnager ändå i mig. :-(

 

Joggade av en superfin tjej, hon blev otroligt mjuk i sidorna av övningarna, gick i form både i vänster och höger varv. <3 När jag skrittade av henne beslöt jag mig för att ta signalerna på allvar, det är ju ändå jag som känner Ariel bäst. Så efter morgondagens läger skall hon få ta det lugnt i några dagar, köras lite och kanske skrittas barbacka någon sväng. Men inte mer än så. Hon har gått rätt så intensivt en period nu och verkligen utvecklats massor, men jag vill ju behålla glädjen i det hon gör.