Ariel 3525

Det har varit snö och slask i några dagar, så man ser inte var någonstans blankisen är längre. Ariel har halkat på väg in från hagen, så ridningen har fått utebli. Men idag var det dags att träna för P, så då var det bara att bita ihop och försöka.

 

Skrittade iväg längs grusvägen och det gick hyfsat så länge vi skrittade. Försökte trava, men taggad Ariel kombinerat med dåligt fäste var inte så bra. :-(

 

Framme vid vändplanen kunde jag snabbt konstatera att den var totalt livsfarlig att rida på. Så gott som hela bestod av blankis med ett tunt lager slask ovanpå, så Ariel fick styltor och broddarna därmed inte fick något fäste i isen. Blä!

 

Red runt lite bland tallarna ovanför vändplanen, där var det barmark och rätt okej att styra omkring. Men ojämnt och kuperat, så det gick inte att rida träning där. När P kom fram diskuterade vi lite hur vi skulle göra och testade även att rida lite på grusvägen. Men det fungerade inte, så besviken och less fick jag skritta hem på Ariel. :-(

 

Jag är så sjukt less på det här vädret! Jag vill rida, träna och utvecklas! Känner bara för att gräva ned mig och inte komma fram förrän det är maj och riktigt härligt ridväder.

 

Istället gör jag så att jag lägger ned de närmaste planerna. Ariel får vila tills det inte är förenat med livsfara att ta sig ut ur hagen. Sedan struntar jag i dressyrtävlingen i april och rider bara två mil på distansritten i maj. Det känns inte juste att utsätta Ariel för uppgifter som hon inte hunnit träna på. Likväl som att jag gärna vill rida igenom programmet åtminstone någon gång innan jag tävlar det. Även om vi bara tävlar för att träna oss på tävlingsmiljön. 

 

Nä, så får det bli. Förvänta er en tyst blogg ett tag framöver. I alla fall en vecka. :-(