Alltför ambitiös matte

Igår lastade jag Ariel och åkte till Nyland för att få rida på lite bättre underlag än hemma. Ariel var lite taggad när jag lastade ur henne, men hon lugnade sig när jag väl satt i sadeln. Vi skrittade iväg längs stigen mot Hammar, jag fipplade lite med spöet och lyckades tappa det. Suck! Bara att sitta av, plocka upp det och sedan försöka ta mig upp igen. Lyckades parkera Ariel bredvid ett utskjutande brostöd bredvid ett dike och kunde sitta upp därifrån. Det är fördelen med en häst som står stilla vid uppsittning. ;-)
 
Fortsatte sedan med lite trav och galopp tills stigen blev för slingrig. Ariel frustade nöjt och blev väldigt mjuk i kroppen av den kuperade stigen. Hon skrittade lugnt nedför den sista branta biten på helt fri tygel, det tar sig! För några år sedan hade vi knappt klarat av den med mig stöttande med kort tygel och halter längs vägen. 
 
När vi skulle trava på grusvägen tillbaka till ridbanan träffade vi på Sickan med medryttare, så då fick det bli skritt istället. Så en halvtimmes framridning blev det.
 
Inne på ridbanan red jag igenom LC:1, fick göra halt några gånger och kolla i mobilen hur programmet egentligen var. Som vanligt hitatde jag en massa saker vi behövde träna på... Men innan vi fortsatte med programridning kollade jag av hur mycket Ariel var med mig, genom att göra vår skänkelvikningsövning. Tio meters volt i hörnen och skänkelvikning på diagonalerna. Fick en riktigt bra känsla, där jag faktiskt kunde justera var hon hade bakdelen någonstans. :-)
 
Sedan fortsatte vi med programridningen,  där vi red varje delmoment för sig tills det kändes ok. Fastnade förstås på galoppen i bägge varven några gånger, jag blir aldrig nöjd och Ariel skulle säkert sucka åt mig om hon kunde prata. Försökte i alla fall vara noga med att berömma samt låta henne få korta skrittpauser när hon gjorde rätt. 
 
Jag vet ju att hon gör rätt, när jag gör rätt, så egentligen är det mest jag som måste fila på min hjälpgivning och inte bara åka häst. :-P Joggade av henne några minuter innan vi skrittade av ute på grusvägen.
 
Ariel hade väldigt bråttom in i transporten sedan, tror hon börjat lära sig rutinerna och att vi åker hem till Ricky efter att vi ridit klart. :-) 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0