Ariel 3525

Igår var det galoppjobb igen, vi red längs skoterleden och försökte hålla galoppen hela tiden. Ariel var seg i början, förmodligen för att hon inte är van att galoppera så långa sträckor, men även för att hon inte var helt uppvämd. Ju längre stund vi galopperade desto piggare blev hon. :-)

 

Längs skoterleden finns det många bäckar som skär igenom. Vanligtvis brukar vi skritta över dem, men nu travade vi så Ariel fick hoppa och sedan fortsätta galoppera efteråt. Det verkade hon tycka var superskoj! Jag fick lite fälttävlanskänsla, så det var riktigt bra. :-)

 

Galopperade även där det gick på hemväg, men då det mestadels är nedför så blev det även en del skritt. Avslutade med att rida in på ridbanan för att hoppa några språng. Hade satt upp ett plank på 60 cm i mitten på ridbanan. Ariel tvekade emot, jag tänkte "hon kommer inte hoppa" varvid hon förstås började svänga åt vänster. Gav henne inget stöd alls (dumma mig!) utan endast ett ledande tygeltag så hon hoppade. Jag fortsatte dock åt vänster och for förstås av. Gaaah! Blir så arg på mig själv när jag inte rider ordentligt!

 

Sänkte hindret till 50 cm innan jag satt upp igen. Sedan kom jag på att Ariel ju aldrig sett mina hinder förut, hon hann ju flytta till Nyland innan hon fick börja hoppa... Så hon fick nosa på planket innan vi vände upp och hoppade det igen. Två gånger hoppade vi det utan några problem, så då satt jag av och höjde till 60 cm. Jag vet ju att vi klarar av det, vi gjorde det på träningen i onsdags. Allt sitter bara i mitt huvud, Ariel har ju dessutom löshoppat 110 cm, så hon har inga problem med höjden. 

 

Red emot ordentligt och Ariel hoppade perfekt över två gånger. Då nöjde jag mig, joggade av henne och skrittade sedan hem. Kunde konstatera när jag var hemma att mitt högerknä inte mådde så bra, så det ser mörkt ut för tävlingen på lördag. Så himla typiskt! Men förhoppningsvis har jag lärt mig av det här att INTE försvåra för hästen utan rida hela tiden.