Ariel 3525

Igår var det äntligen dressyrträning igen. Så himla roligt! Ariel gick in i transporten efter bara en sekunds tvekan på rampen. Jag förklarade för henne att vi skulle iväg på skoj, det spelade säkert in. ;-)

 

Framme i Nyland var hon lite mer taggad än vanligt, vet inte om det var för att hästarna gick i "fel" hage så hon inte såg dem på nära håll eller om det bara var skoj att komma ut. Men jag fick i alla fall lugna henne lite medan jag tog på sadel och träns. 

 

Satt upp och skrittade sedan igenom LC:1 som framskrittning. Lyckades dock glömma första diagonalen, så när jag skulle göra uppridningen på slutet var vi på fel kortsida. :-P Bara att plugga på programmet mera! Hann även med att jogga några varv i trav och galoppera ett par varv i varje galopp innan P kom. Allt kändes fladdrigt, ofokuserat och ostadigt. Blä!

 

P bad oss gå in på volten i skritt och hitta ställning, böjning och takt. Jag vill fortfarande driva på henne för mycket i skritten, så hon blir överilad istället för vilar på steget. Att det skall vara så förbaskat svårt att skritta! Ingen ursäkt har jag heller, när jag sitter på ett sto som fått 9 poäng för sin skritt. :-P

 

Övergick till trav, men samma jobb där. Jag tänkte på sitsen som jag och S gick igenom när jag red för henne och det känns fortfarande väldigt konstigt i höger varv. Men jag hoppas att jag vänjer mig. Ariel jobbade på riktigt bra och vi fick minska volten i bägge varven några gånger. Det är lite fler kroppsdelar som kan smita omkring när volten blir mindre, men hon kämpar på så bra min duktiga häst. <3 Jag märkte till min förvåning att ridningen blev helt annorlunda bara för att P satte oss i arbete. Vi kan ju, bara vi skärper oss. ;-)

 

Sedan galoppjobb. Jag skulle se till att Ariel var böjd och sedan fatta galopp. Försöka titta utåt (i höger varv eftersom jag sitter snett där) och bara följa med i galoppen. Jag har dock lite svårt för det (...) utan envisades med att joxa med tyglarna också. P ville att jag skulle sakta av till trav ganska snart efter fattningen, vilket jag hade svårt för. Jag vill ju få galoppen "perfekt" innan jag saktar av. Rom byggdes inte på en dag och jag behöver helt klart lobotomera mig själv så jag slutar vara så perfektionistisk i galoppen. Ariel jobbade på jättebra och gjorde till och med några små volter (inte meningen, men hon ramlade inåt) där hon lyckades hålla galoppen. Ställningen i nacken är fortfarande obefintlig, men jag kunde faktiskt sitta på henne i galopp.

 

Om tio år kommer jag skratta åt de där bekymren, jag lovar... :-P Just nu är jag mest frustrerad över mig själv.

 

Vi avslutade med att försöka få till några steg med tagen bakdel. Det är en enormt svår övning (haha) som ger kortslutning både hos häst och ryttare. Inte hjälper det att jag VET vad det är vi skall göra, när jag ändå inte får till det med hjälperna. Suck! Något steg här och där blev det i alla fall (vi skrittade bara) och jag fick order om att träna på det längs grusvägarna hemma också. Så det tar vi med oss och krånglar vidare med. :-P

 

Avslutade med att jogga Ariel lång och låg, vilket gick bättre än vanligt, även om jag inte satte tillräckligt med tryck i bakkärran. Hon behöver fortfarande trava, inte gå och maska, när vi stretchar ut...

 

Skrittade av en nöjd tjej som sedan förvånade mig genom att gå raka vägen in i transporten utan någon tvekan. Så smidigt att vara ute med henne när hon är sådan. <3