Svåra vändningar
Igår fick jag hjälp av pappa att spänna för Ariel för vagnen igen. Hon blev superivrig när hon såg att vi gick mot vagnen, det verkar som hon tycker det är så roligt med körning. :-)
Backade in lugnt och sansat mellan skaklarna, fast det (pga justeringen sist) var trängre än sist. Stod sedan som en staty medan vi spände för. Jag försökte även få till bakselen, men den är på tok för stor för henne. Får göra nya hål så den passar.
Eftersom bakselen var för stor, så vågade jag inte lämna min tomt (är en rätt brant nedförsbacke för att komma till vägen runt gården), utan jag gick runt med Ariel på tomten istället. Det blev flera alldeles för svåra vändningar såhär i början, men Ariel kämpade på och försökte begripa hur i hela friden hon skulle hantera de där skaklarna som var överallt. ;-)
Inte ett enda ögonblick var hon orolig, stressad eller nervös. Det känns så himla, himla skönt. <3
Eftersom pappa var upptagen på annat håll, testade jag att spänna från själv. Inga som helst problem, Ariel stod återigen helt stilla medan jag grejade. Underbara, älskade häst! <3
Kommentarer
Trackback
