Mjuk på hård grusväg

Igår tröttnade jag på min dumma förkylning och låtsades att jag var frisk. Red samma väg som jag red i måndags, fast åt andra hållet. Dvs vi skrittade fram på storgatan, joggade lite där det var plant och sedan fick hon skritta genom skogen där det var ojämnt. 
 
Ute på hammarvägen fick jag lite mer tryck i henne, så först joggade vi en lite längre sträcka där hon gick hur fint som helst i form. <3 Jag var noga med att vara mjuk i handen och bara hitta takten, så skötte hon resten själv. Underbar känsla! Provade några skänkelvikningar, men det är svårt när jag rider lätt, jag tycker inte jag kan ge hjälperna på rätt sätt. Hon gjorde helt ok skänkelvikningar, men med bakdelen lite efter. Då jag red på något för långa tyglar (medvetet pga längning av formen) blev det lite svårt att stämma av med yttertygeln som vi brukar göra. 
 
När det sedan började slutta nedför blev det skrittjobb, först flytta bakdel utåt (konstigt, tyckte Ariel och ville göra skänkelvikning) och sedan lite bogen in. Roligt även om det också här blev lite småsvårt när tyglarna var lite långa. 
 
Någar halter när vägen blev brantare nedåt (jobbigt ju! tyckte Ariel) och sedan en glad galopp uppför (återigen krånglade jag till det i fattningen = mer träning för mig!) följt av en helt otrolig trav på plan mark där hon gick lång och låg. 
 
Sedan skrittade vi av på lång tygel hela vägen hem. Ariel gick och hummade lite för sig själv, ett tydligt tecken på att hon är nöjd. <3 Jag var också nöjd och eftersom förkylningen inte blev värre av det hela, så tänker jag fortsätta rida på som vanligt. :-D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0