Magiskt

Jag har varit rätt låg ett tag och inte velat rida. Ariel har därför fått vila, det är bara dumt att jobba henne när jag inte mår bra, då blir det sällan någon bra känsla. Men ikväll blev jag faktiskt ridsugen, så jag gav mig ut. Gjorde det så enkelt som möjligt för mig (så jag inte skulle uppleva det som jobbigt), så det blev barbackadressyr. :-)
 
Skrittade på lång tygel längs hela gamlandsvägen. Ariel reagerade på ett par ställen, men jag satt bara lugnt och pratade med henne samt djupandades, så slappnade hon av och frustade. <3
 
När vägen var slut kortade jag tyglarna, vände Ariel hemåt och började jobba henne i skritt. Först lite skänkelvikning och sedan tempoväxlingar för sitsen. Hon var superfin redan från början, vi var i vår bubbla och då blir hon så lätt att rida! :-)
 
Skrittade till vändplanen med diverse tempoväxlingar längs vägen och Ariel fick gå i en lite djupare form och verkligen stretcha ut sig. Fantastisk känsla när hon ändå har stödet kvar i handen. 
 
På vändplanen blev det först lite tempoväxlingar följt av halter, som hon gjorde superbra. Sedan smög vi in lite övergångar till trav och tillbaka till skritt. Fortsatt fokus på min balans, en mjuk hand och att både jag och Ariel skulle vara följsamma. Stödet kvar i handen men med en gummibandsliknande känsla. Helt, helt underbart var det!
 
Jag blev så lycklig av den där stunden tillsammans! Skrittade hem på lång tygel och halvvägs hem satt jag av och gick bredvid Ariel. Då sökte hon kontakt med mig några gånger, för att se så jag fortfarande gick där bredvid henne. Älskade, underbara häst, det är sådana här stunder jag lever för. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0