Ariel 3525

I lördags fick pulsmätaren följa med oss ut. Har länge tänkt kolla pulsen i mördarbacken, men det har hela tiden kommit saker emellan. Nu så blev det äntligen av. Hade bomlösa sadeln, men jag börjar redan bli ovan vid att rida i den. ;-) Känns som jag hamnar i stolsits, fast jag vet att det inte är så. 

 

Skrittade längs skoterleden och upptäckte en gran som ramlat över leden. Hurra! Är nog bara knäppa personer som jag som blir glad över sådant. :-P Eftersom jag satt i bomlösa fick det bli lugn skritt emot och över, men jag hoppas att jag hinner hoppa den några gånger innan den tas bort...

 

Joggade fram i trav, Ariel var som vanligt seg och ointresserad när hon måste gå på skoterleden. Fick även en kort galopp på plan mark. Det var skoj att snegla på pulsmätaren, hon ligger runt 80 spm i skritt (om hon inte blir rädd för något, då skuttar den upp till 110 spm) på plant underlag och runt 100 spm i trav. I galoppen är det ungefär 120 spm. Nu var det ju inga längre sträckor vi travade och galopperade, totalt blev det fem minuter eftersom skoterleden sedan tog slut. 

 

Vände vänster uppför mördarbacken. Ariel blev som vanligt en kålmask och tyckte att det var sååå jobbigt och måste vi verkligen uppför? Kan vi inte vända? Jag framhärdade och försökte hålla henne så rak som möjligt samtidigt som jag försökte hålla igång skritten i vettigt tempo. Sneglade på pulsmätaren några gånger och trodde inte det var sant...

 

När Ariel pustar som värst och tycker hon är på gränsen till att dö av trötthet, då visade pulsmätaren 125 spm. Det var det högsta värdet vi öht kom upp i under klättringen... Dessutom tog det inte många meter på plan mark innan hon var nere i 90 spm igen och när vi började skritta med nosen hemåt (efter att ha travat en kort bit) rasslade pulsen ända ned till 78 spm. 

 

Snacka om att jag blivit grundlurad av min häst... Så nästa gång vi tar backen (vilket jag bestämt vi ska försöka göra varje vecka) ska det baske mig vara galopp uppför och pulsmätaren på, så jag ser att något händer med pulsen. Sedan kanske vi inte galopperar alla backarna uppför, men det ska vara målet. Inte konstigt att hon inte får bättre kondition, när hon inte ens anstränger sig... Får trösta mig med att hon iaf byggt muskler. 

 

Skrittade nedför berget och när vi kom ut på Hammarvägen blev det galopp i lugn takt hela vägen till avtagsvägen till storgatan. Sedan skrittade vi hem och hon var synnerligen pigg sista biten. Busfia!