Rivstartar med dressyrträning
Sedan sist har hästarna varit i sommarhagen några dagar pga avverkning, följt av att jag åkte till Göteborg Horse Show i fem dagar och blev tokförkyld på kuppen. Fortfarande inte pigg, men vi hade en dressyrträning inbokad, så jag messade P och varnade att jag orkade noll och ingenting.
Missbedömde tiden totalt, så när jag gjort i ordning Ariel och suttit upp hade vi en halvtimme på oss för uppvärmning. :-P Skrittade omkring lite sådär ofokuserat en bra stund, bort till Leif och även ned till Åströms sommarhus. Ariel var rätt så seg, det märktes att hon kände av mitt energiläge och tog efter...
Vände och skrittade till vändplanen. Jobbade faktiskt lite mer målinriktat på vägen dit, med halter, ställa i nacken och skänkelvikning. På vändplanen blev det fortsatt haltjobb följt av volter, testade att göra en stor volt åt ena hållet och en mindre åt andra (typ åttvolt fast olika stora), det var en rätt så stel häst jag satt på... :-P Märks att vi tappat en hel del.
Sedan kom P och vi fick skritta på volten och jobba med att få henne rundad i innersidan. Därefter blev det skänkelvikning på volt i skritt och när det fungerade även korta sekvenser med skänkelvikning i trav. Provade att rida lätt (för att förenkla för mig), men jag kan verkligen inte göra skänkelvikning när jag rider lätt. Suck liksom!
Sedan återvände vi till skritten och testade en ny övning, att rida med tagen bakdel. Så sjukt svårt, för jag känner inte när Ariel gör det, utan först när hon flyttar in bakdelen flera dm, vilket förstås är superjobbigt för henne och inget hon orkar. Så när P berömde att vi gjorde rätt kände jag ingenting. Mycket frustrerande!
Vi testade att förenkla lite genom att vi fick göra en liten volt i volten och när vi kom i slutet på volten bara försöka fortsätta i samma form några steg i stora volten. Skitsvårt, men jag tror iaf Ariel förstod lite bättre vad P var ute efter. Hon kämpade på bra. <3
Sedan satte P ihop det (sadist tror jag hon är, min hjärna hängde inte alls med och därmed inte Ariels heller), så vi fick rida på voltspåret, göra skänkelvikning några steg, följt av en liten volt, följt av tagen bakdel, följt av några travsteg (för att få upp energinivån). Ny skänkelvikning och så vidare. Jag förstår ju tanken med övningen, att stretcha och mjuka upp Ariels bakben, men det var sjukt svårt när det skulle komma ändringar så tätt inpå varandra. Min hjärna är liksom inte gjord för sådant... :-P
P var nöjd och Ariel joggade av riktigt fint, så jag försökte att också vara nöjd. Men jag blir frustrerad över att min kropp inte gör som jag vill och att min hjärna lever sitt egna liv. Så det är någonting jag får fortsätta jobba med, att vara NÖJD även när det inte blir perfekt (hört det förut?). Skrittade av en småtittig Ariel, vilket betyder att hon egentligen inte jobbat sig tillräckligt trött. Men jag var helt slut iaf...
Red fö på micklemtränset igen och det kändes bättre den här gången. Förmodligen för att Ariel vants sig mer vid det och för att jag hade så fullt upp med alla olika övningar att jag glömde att bli hängande i handen. :-P
Kommentarer
Postat av: Emma
Ett tips om att rida sluta (för det är väl det tagen bakdel ska bli till?) är att åka någonstans där det finns speglar och experimentera lite. Jag tycker att det är jättesvårt att känna när det räcker, ofta blir det så att jag begär jättemycket tvärning innan jag tycker att det räcker. Så om du har möjlighet så åk till ett ridhus och rid mot speglarna och öva på att känna när det räcker. I speglarna kan man då se det man inte känner :-)
Svar:
Ariel 3525
Postat av: Emma
Jag tycker att speglar är en jättebra hjälp även om det bara blir någon enstaka gång. Tråkigt att du inte har ridhus till hjälp :-(
Trackback
