Ariel 3525

I förrgår åkte vi till Nyland för att jobba lite över bommar. Jag hade tänkt mig ett avspänt pass där Ariel bara fick göra enkla, uppmjukande övningar. Det blir som vanligt aldrig som jag tänkt mig...

 

När vi skrittade från transporten till ridbanan skulle vi passera ett träd som står i närheten av kortsidan på ridbanan. Då utbröt ett fullständigt krig mellan två skator och två kråkor. Jag tror de slogs om ett bo i trädet, oklart vilka fåglar som hörde hemma där. Ariel blev fullständigt livrädd och det var med massor av lock och pock som jag lyckades få henne förbi och in på ridbanan. Hon var spänd som en fiolsträng och det kändes som att hon skulle explodera precis när som helst.

 

Så hela passet präglades av detta, så fort hon började kännas lite mer avspänd och fokuserad, så såg hon eller hörde någonting, som hon genast fick för sig var farligt och så var cirkusen igång igen. Suck!

 

Ändå höll jag mig på något vis lugn. Använde mig av bommarna som låg utlagda på ridbanan. Jobbade först i skritt över bommar som låg på kvartslinjen, tre stycken och så ett längre mellanrum och så tre till. Försökte göra stora vändningar och gå över bommarna många gånger. Ariel slappnade av hyfsat när hon kunde koncentrera sig på en uppgift.

 

 

Jobbade sedan över en bom som låg så man kunde rida i en 20-metersvolt samtidigt. Först i skritt och sedan när Ariel äntligen började slappna av, i trav. Gjorde då en övning så hon fick göra en stor volt i trav åt ena varvet och när vi passerat bommen gjorde jag övergång till skritt och en liten volt åt andra hållet. Det var en bra övning, någonting hände nästan hela tiden och hon kunde ha lite mer fokus hos mig.  

 

När det kändes bra provade vi att galoppera över bommen, dvs stor volt i galopp. Det gick mycket bättre än väntat, även om jag tyckte att hon hade lite långsam galopp. Ibland tappade hon rytmen över bommen och gick över i trav, men det har verkligen hänt grejer med galoppen. :-)

 

Joggade av henne över bommarna på kvartslinjen, det fungerade hjälpligt, men hon var fortfarande för spänd för att kunna jobba lång och låg. Beslöt mig för att inte nöta mer eftersom hon ändå inte skulle slappna av helt, så jag skrittade ut en sväng. Hon blev bara mer spänd av att skritta ut, men då var jag så frustrerad över situationen att jag inte orkade göra något mer. 

 

Lastade och åkte hem. Konstaterade sedan att vi nog ändå gjort ett rätt bra pass. Vilket jag borde ha insett redan när vi höll på...