Så stolt!

Igår tröt orken igen, så först hade jag inte tänkt rida. Men så lovade jag mig själv att det enda jag behövde göra var att rida en kort tur barbacka. När jag sedan väl var i hagen, så beslöt jag mig för att skritta till ridbanan och rida igenom LC:1. 
 
Ariel var väldigt pigg redan första steget efter uppsittning. Hon kunde nästan inte skritta, utan studsade som fram. Det dämpades något när hon inte fick vika av till vänster bredvid hagen, där vi brukar rida barbacka. Men sen återfick hon farten ganska snart. ;-)
 
Hon var ok med att gå in på ridbanan och efter några meter gick vi över i trav och red sedan igenom LC:1. Det var lite vingligt ffa när vi skulle göra vändningar över ridbanan eller genom hörnen, men vi kunde! Det blev avbrott i första galoppen då jag blev obalanserad, men däremot höll vi andra galoppen hela volten. :-D Första gången vi galopperat på böjt spår!
 
Skrittade nöjda tillbaka till sommarhagen och det var först efteråt, när jag pratade med S, som insikten kom. Inte nog med att vi red igenom LC:1 barbacka, det fanns inte ett enda ögonblick där jag kände mig irriterad eller frustrerad för att vi inte kunde, utan fokus var hela tiden att testa och ha roligt. 
 
Hoppas nu att det här känslan håller i sig hela vägen fram till tävlingen!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0