Häftig känsla!

Igår blev jag "medlurad" av S att rida. Vi hade dålig ork bägge två, men S var superridsugen. Så det fick bli en sväng barbacka på lägdan bredvid hagen. Inga som helst krav, utan jag och Ariel skulle mest vara kon (haha). 
 
Ariel var superpigg och glad när vi gav oss iväg, hon verkar älska att bli riden barbacka... Vi stod mest och hade det soft, men jag kunde förstås inte hålla mig från att galoppera några långsidor. Äntligen lyckades jag slappna av i låren och då blir det så himla, himla härligt! Bara att flyta med i rytmen sas. 
 
S missade att kolla när vi galopperade, så det fick bli en till galopp så hon skulle få se skillnaden. Kände då hur Ariel gick lite väl långsamt i galoppen, så jag drev på litegrann och fick till svar en ännu rundare rygg och ett otroligt driv från bakdelen. Herrejösses vad hon kan galoppera när jag tillåter henne! Helt klart har jag bromsat henne med låren (säkert omedvetet med hela kroppen faktiskt) och nu när hon fick utrymme för att röra sig visade hon upp en riktigt bra galopp och dessutom i form! Heja oss! :-D
 
Jag var helt tagen efter den galoppen och även om vi gjorde en del andra roliga saker (halter, skänkelvikning, framdelsvändning och uppridning i trav med halt på medellinjen) så var det de där sprången som fastnade. 
 
Vi lekte även med lite balansövningar, både sparka ihop benen över hästhalsen och kaptensvändning. Nån som minns den? ;-) Provade även att stå på knä på Ariel, det tyckte hon inte om (förmodligen blir punkttrycket för hårt helt enkelt), men däremot var det ok att jag satt på hennes rumpa, så länge jag inte belastade korset, då blev hon riktigt sur. Haha. :-P
 
Avslutade med att trava lite på volt runt S och visa hur jag fick lära mig "rida hästen i form" när jag hade Habina. På den tiden (1998?) skulle man dra växelvis med innertygeln mot inner och ytter höft. Dvs sågning i sin allra värsta form... Ariel blev helt förtvivlad över den otrevliga hjälpgivningen, men försökte ändå tappert gå bakom hand (som är resultatet av metoden). Efter ett halvt varv började jag rida vettigt igen och det var en MYCKET lättad häst kan jag säga... Hua, tur att jag lärt om sedan dess och ffa lärt mig att lyssna på vad hästen säger åt mig. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0