Olycka med lyckligt slut

Ja, nu är det officiellt. Jag har en galen häst. Alternativt en som brås på sin pappa. Det lutar åt det tidigare, men förmodligen är det egentligen det senare.

Åkte ut en snabbis till Ariel. Egentligen hade jag bara tänkt att blanda foder, men så blev jag "lurad" av K att ta in och umgås lite med Ariel. K var i stallet med Sunna, men efter en halvtimme frågade hon om det var okej att hon gick ut. Ariel har ju inga problem att vara i stallet själv, men hon får lite ångest när det först är en häst där inne som sedan försvinner. Bäst är egentligen om hon redan från början är ensam i stallet.

Hursom så sade jag ja, i bakhuvudet fanns att det var nyttig träning. Ariel hetsade upp sig lite, men mellan varven åt hon hö. Provade boxens svagaste punkt några gånger (en masonitskiva som inte sitter helt fast). Jag grälade på henne när hon gjorde det, och jag tror hon förstod att det inte var okej.

Jag försökte göra mina övriga sysslor så gott det gick, men Ariel tyckte inte om när jag gick för långt ifrån henne. Då var hon framme vid "svaga punkten" igen. Vid ett tillfälle kom jag delvis bakokm Ariel och sade ifrån. Jag vet inte om hon trotsade mig eller om hon faktiskt uppfattade det som en drivning (förmodligen det senare). Men hon hoppade...

Hon fick med sig masonitskivan med bakbenet, jag hann fram och höll undan den och hon landade rätt okej. Jag blev rejält chockad, tack och lov var det inga problem att fånga in henne eller få på henne grimman. Jag kände igenom henne, men hittade ingenting. Inte ett enda litet sår. Det närmaste var lite avskavt på hovarna från landningen. K (som läser till veterinär) kom också in, kände på henne och lugnade mig med att det inte var någon fara. Änglavakt!

Nu när chocken har lagt sig (även om jag tänker på vad som kunde ha hänt!) kan jag inte låta bli att bli imponerad av Ariel. Hon hoppade 110 cm från stillastående... Galen kanske, men hoppa kan hon.

Kommentarer
Postat av: Karen

Låter som Hugo-gener :-) Min lillpålle har Hugo som morfar och han satsade på boxväggen när han var två månader. Jag lyckades som tur var få tag i honom så han kom aldrig över. Då blev han sur, gick bakom ryggen på mig och tog ny sats! Men även denna gång blev han stoppad. Visst är det kul med unghästar ;-)

2008-12-30 @ 08:36:27
Postat av: Ellinor Karlström

Jaha, där ser man... Får skylla på härstamningen då. ;-) Men nu blir det linhoppning framöver, så hon får hoppa av sig lite dumheter...

2008-12-30 @ 09:53:36
URL: http://habina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0