Ariel 3525

Jag och min mamma hann svänga in till Ariel och lämpa av alla hästgrejerna. Jag hade dessutom tidigare under dagen hunnit införskaffa ett vitt tävlingsschabrak med röda kantband på Hööks (halva priset!).

Efter att alla saker var hjälpligt instuvade (skall sortera bättre sedan) traskade vi iväg till sommarhagen. Redan på långt håll såg jag Ariel och förvarnade min mamma om att fröken gyttjebrotterska hade rullat sig...

Ingen utav hästarna behagade komma, men när vi väl var framme hos dem hälsade jag på alla och stack åt Ariel en näve mineraler. :-) Hon var väldigt lerig, både med torr intorkad lera och nyrullad blöt dito. Nåja, hon såg lycklig ut i alla fall. Hon hade fått en liten mage, men inte så farligt stor ändå. Jag har sett värre... Sedan hade hon breddat sig en del i bogen och såg mycket mer välväxt ut än tidigare.

Jag tror dessutom att hon vuxit en del på höjden, men det är först i övermorgon jag tänker mäta henne. Och bada... ;-)

Mammas enda kommentar var väldigt talande. "Men vad liten och fin hon är. Oj vilka stora öron!". Eh... Ja, jag vet att hon är en åsna. En stor och lerig åsna...