Dagarna går...
Av diverse olika orsaker har jag inte haft möjlighet att vara hos Ariel på snart tio dagar. Det känns som en evighet! Längtar sjukt mycket efter henne, men imorgon skall jag åka dit, om det så regnar småspik.
Det jag fortfarande grubblar lite över, är att hon inte känns som "min" häst. Visst kan jag acceptera att hon inte fattat det än (sådant tar ju tid), men varför har inte jag riktigt fattat det än? Det mest rimliga svar som jag hört är att hon fortfarande står hos sin uppfödare. Alltså att inget egentligen förändrats i hennes liv, förutom att några papper skrivits på.
Kan det vara så enkelt? Eller beror det på att jag egentligen inte har huvudansvaret? Jag har som sagt inte varit där på tio dagar och ingen verkar ha märkt det så att säga...
Det jag fortfarande grubblar lite över, är att hon inte känns som "min" häst. Visst kan jag acceptera att hon inte fattat det än (sådant tar ju tid), men varför har inte jag riktigt fattat det än? Det mest rimliga svar som jag hört är att hon fortfarande står hos sin uppfödare. Alltså att inget egentligen förändrats i hennes liv, förutom att några papper skrivits på.
Kan det vara så enkelt? Eller beror det på att jag egentligen inte har huvudansvaret? Jag har som sagt inte varit där på tio dagar och ingen verkar ha märkt det så att säga...
Kommentarer
Postat av: Jennika
Tänk inte så mycket. Det du tänkt redan är nog så klokt. Det tar ju evigheter att växa samman, en ljuvlig process, åtminstone i backspegeln.
Postat av: Emily
Jag förstår faktiskt hur du tänker, för jag känner faktiskt lite likadant med Gandalf...
Jag har ju sån kontakt med Julle att Gandalf känns lite overklig på ngt sätt.
Men tror att som Jennika skriver, tänk inte så mkt. Det tar tid och måste få ta tid.
Snart är det sommar och då ska hon ju iaf åka till betet, då blir det lite som att flytta hemifrån ;)
Trackback
