Ariel 3525

Jag var inte i bästa form när jag åkte till stallet igår. Hade lämnat blod dagen innan och kände mig matt och illamående. Så går det när man inte äter och dricker ordentligt efteråt! Pratade med T en stund i stallet, hon vill hoppa in Ariel om hon skall tävla henne nästa år. Vi diskuterade lite fram och tillbaka, och sedan blev det bestämt att hon och Ariel, jag och Hampus samt M och Maggie hoppar i en grupp tillsammans för V. Det tror jag blir toppenbra, ett par tillfällen där vi får träna på vår låga nivå (ja, kanske inte Maggie då men M ville hoppa lågt) och sedan får jag kanske låna Maggie om det blir mer hoppanden. På så sätt får jag hjälp att komma igång med min hoppning och Ariel blir samtidigt upplärd. Tids nog får jag hoppa min prinsessa.

Mötte M i stallet, hon hade blivit lovad att få rida med på Hampus. Jag förvarnade om att jag var trött och så slog det mig att Hampus just blivit vaccinerad. Så vi bestämde oss för att enbart skritta ut en tur.

Hämtade in två snälla gulingar som blev väldigt glada när de såg varandra. Borstade av och kratsade hovarna, sedan fick Ariel sidepullen på sig och så kläckte M idén att vi skulle rida barbacka.

Sagt och gjort. Det var en lite märklig känsla att rida barbacka på sin treåring som varit ledig i nästan en vecka, men Ariel var snäll (och pigg!) som vanligt så det var inga problem. Provade ett par hypoteser och bägge stämde. När hon skall skritta powerwalk vill hon helst att jag ger henne stöd med sidepull. Det känns inte så okej. Men i värsta fall får hon som hon vill, bara jag får fram skritten på henne. Sedan visade det sig att det inte är Maggie som hon är rädd för, utan att hon alltid, när hon vill passera en annan häst, måste stryka öronen bakåt, hota och trava förbi. Inte skritta, utan trava. Hm... Snacka om attityd. Tack och lov är det inga problem när en annan häst går förbi henne, men där har vi något att träna på inför distansdebuten.

Hästarna fick gå direkt i hagen efter ridningen, smidigt att bara kolla hovar och ta av tränsen.