Ariel 3525

Min snälla chef var helt överens med mig om att det var bättre att jobba hemifrån när tågen går så oberäkneligt som de gör just nu. Så idag kunde jag åka ut till Ariel en sväng mitt på dagen, med sol från en klarblå himmel och gnistrande snö. Det är balsam för själen det!

Hade ju fått rapport från K om att Ariel fortfarande var dålig i magen, eller åtminstone att hon lyckats bajsa ned sig sedan jag tvättade henne i fredags. På grund utav kylan hade jag inte kunnat åka ut tidigare, och hade väldigt dåligt samvete över det.

Men Ariel såg ut som vanligt i hagen, visst var svansen väldigt äcklig, men själva bakdelen var knappt smutsig. Skönt, då behöver jag inte ha lika dåligt samvete. Tog in och band upp henne med hö framför nosen, mest för att stabilisera i magen ifall att det är något knas fortfarande.

Borstade och kratsade hovarna samtidigt som jag värmde vattnet och sedan blev det tvätt av bakdel + svans. Ariel var inte särskilt förtjust, men en fjording med mat framför nosen protesterar sällan alltför mycket.

Med en hyfsat ren svans åkte sidepull och benreflexer på, sedan tog vi oss en svängom på stallplanen med longerlinan. Ariel var ovanligt stillsam, skrittade och travade precis så som jag ville, fattade galopp på kommando (men behöll inte galoppen pga liten volt mer än några språng) och gjorde till och med halt på spåret. Det tar sig! Märkte att hon faktiskt bara brallar/bockar när hon inte har tillräckligt bra fäste. Vet inte om det är en protest mot att halka eller någon typ av försök till undanmanöver. Hon bajsade också, men det såg ut som helt normalt träck. Hoppas verkligen att vad hon än haft har gått över nu!

Sedan gick vi in i stallet igen för påklädning av matte och Ariel. Det är 3 ½ vecka sedan hon hade sadel och ryttare, men det var absolut inga problem. Vi pulsade genom djupsnön i sommarhagen och först hade vi en del erhm... styrproblem. Ariel ville absolut inte gå dit matte ville, men eftersom matte är mycket envisare än små fjordingar så vann hon.

Tio minuter pulsade vi i snön, Ariel kämpade på tappert och blev lite andfådd på slutet. Jag oroade mig lite för att hon skulle ta ut sig fullständigt, men så bjöd hon själv upp i passage-trav, så uppenbarligen var det inte så jobbigt.

Ute på banvallen fick Ariel sträcka på sig ordentligt, hon frustade så där förnöjsamt ända från magen och jag kunde rida med långa tyglar hela vägen hem. Travade ett par pass, men Ariel verkade mer nöjd med att skritta. Det är ju den gångart som är bäst att använda nu också, så jag krävde inga långa travpass.

En bit innan banvallen tog slut hoppade jag av, sedan traskade vi lååångsamt hemåt. Den korta biten på bilvägen blev faktiskt jobbigast, då Ariel halkade med bakbenen hela tiden. Såg lite otäckt ut ett par gånger, så jag bestämde mig raskt för att jag baske mig skall sko Ariel nästa vinter, vill inte riskera att min fina tjej fläker sig bara för att det är bekvämare med en oskodd häst.

I stallet tuggade Ariel lite hö medan jag tog av all utrustning. Hon drack dessutom upp en hel hink med ljummet vatten. Sedan fick hon gå ut i hagen med mer hö och jag stretchade igenom henne. Skönast var tydligen rakt bakåt, där blev det riktig stretchning. Pussade hejdå och packade lite hö innan jag åkte hem.

Pratade med K ikväll och jag kommer att ta några fodringar då M är bortrest. Så det blir besök hos Ariel både lördag, söndag och måndag.