100 % harmoni

I fredags var Ariel som förbytt, när jag skulle hämta henne i hagen kom hon självmant skyndandes och stack nosen under armen på mig. Vi myste en liten stund innan vi gick in i stallet och den känsla jag fick där och då höll i sig under hela stallbesöket.

Vi red ut ihop med C och Maggie igen, den här gången ville C på upptäcktsfärd, så vi gav oss iväg längs med en stig bort mot äventyret. Ariel skrittade i täten, med ett väldigt vägvinnande men lugnt steg, på lång tygel. Maggie hann inte alltid med, så ibland stannade vi och väntade på henne och ibland travade hon ikapp. Det var så himla skönt att bara kunna sitta på Ariels rygg och njuta. Hon verkade tycka detsamma…

På slutet av turen ville C galoppera lite, så jag och Ariel travade medan hon galopperade bakom oss. Höll Ariel i ett ganska kort tempo, men ändå kunde Maggie galoppera efter oss. Sedan ville C galoppera lite längre, medan jag föredrog att skritta. Sade till henne att det bara var att galoppera iväg, Ariel behövde träna på att inte följa efter.

Så C satte Maggie i galopp och de for iväg. Ariel reagerade inte ens, utan skrittade på med samma energi som tidigare, helt fokuserad på mattes önskningar. När C galopperat klart gjorde hon halt långt där borta, jag ropade att vi skulle komma ikapp i trav och sedan fick Ariel trava hela vägen till Maggie och förbi henne. Perfekta distansrittsövningar!

Satt av och ledde Ariel sista biten hem och det var en väldigt nöjd tjej, som hela tiden ville ha kontakt. I stallet somnade hon som alltid medan jag svampade av henne på hals, bringa, bog, mage och rygg. Inte för att hon var svettig (det var hon bara under sadeln) utan för att fortsätta vänja henne vid vatten. Sedan blev det inkletning av kyllera igen och ut i hagen. Samma sak som i torsdags upprepade sig, Ariel satte av efter de andra hästarna i en lugn, vägvinnande galopp. Fina tjejen!

Igår var jag på Lag-SM i distansritt hela dagen, stod framförallt i serveringen, men hann även byta några ord med bekanta. Klämde och kände på en hel del distansgrejer som var till salu och klurade på om jag behövde några utav dem eller om jag bara ville ha dem för att de var fina. Träffade på Heclas ägare (visst kommer ni ihåg Hecla?!) som tagit sig till tävlingsplatsen enkom för att se vad det var som jag pratat om för fem (!) år sedan. Nu har de ju en annan häst, men de höll med om att den här tävlingsgrenen hade passat perfekt till Hecla. Sedan ville de att jag skulle höra av mig om två år när det var tävlingsdebut för Ariel, för då skulle de minsann komma och heja på mig. Så himla snälla och trevliga människor de är!

Jag fick mig en rejäl motivationskick när jag såg alla tävlingsekipagen, om två år är vi där själva och jösses vad kul det kommer att bli! Nu vill jag komma igång ännu mer med Ariels träning, men inte träning i form av stärkande skrittpromenader (för de är vi ju redan igång med), utan träning i form av rutiner vid tävling. Jag skall bli ännu bättre på att slabba på vatten efter ridning, ännu bättre på att kolla puls och trava upp efter att vi jobbat. Sedan borde jag nog hitta en rutin i att kissa och bajsa efter att vi ridit. Som det är nu gör hon det alltid i spolspiltan efteråt.
Trackback
RSS 2.0