Lydig på sidepull
Igår fyllde Ariel tre år. Det firades med täckesprovning och uteritt. Det riktiga firandet skjuter vi på till efter premieringen, eftersom M givetvis måste få vara med!
Den här veckan är det jag och M (ja, en annan M) som har hand om Maggie. Så jag hämtade upp M på väg ut från stan och ivrigt pratandes åkte vi ut till stallet.
Ariel stod och spanade bort mot äventyret när jag hämtade henne i hagen, men hon följde snällt med in i det något svalare stallet. Borstade av henne och kratsade hovarna innan nya täcket åkte på. Det är för stort, men det var väntat. Fick det väldigt billigt och då får jag stå ut med att det är för stort. Det är ju inget täcke hon skall ha på sig längre perioder.
Eftersom Ariel fyllde tre (eh, jag höll på att skriva fyra!) tog jag några extra bilder på födelsedagsbarnet. Skulle kanske ha mätt henne också, men om tio dagar mäts hon ju på premieringen. Bilderna kommer sist i inlägget.
Åter i stallet tog vi på hästarna sadlar och träns, till Ariels glädje blev det sidepull. Jag är så less på att smörja läder efter varje ridtur, så nu när hon ändå är van vid bettet så provar vi med sidepull igen. Jag var lite nervös, tänk om jag inte kunde hålla henne på sidepull längre?
Skrittade iväg till rakbanan, då M ville galoppera av Maggie lite. Det var första gången hon red Maggie ute, tidigare har de enbart hållit till i paddocken. Ariel var lite loj, inte så att hon släpade benen efter sig, men hon var inte den där überpigga, taktande saken hon brukar vara med sällskap. Jag blev lite nojjig förstås, kanske är det dags att slå på skor.
Förklarade för M att det var helt okej att hon travade iväg ibland, så hon gjorde det några gånger. Ariel var fortfarande cool. Det var först på rakbanan, när Maggie försvann i galopp i fjärran, som jag fick någon typ av reaktion. När Maggie knappt syntes längre, så gnäggade Ariel och blev ivrigare i skritten. Hon försökte gå över i trav ett par gånger, men lyssnade när jag tog förhållning.
När jag såg på håll att Maggie vände och kom emot oss igen, så vände jag Ariel hemöver. Det var inte uppskattat, vi skulle ju ikapp Maggie! Men matte förklarade att vi skulle träffa Maggie ganska snart och då accepterade Ariel sitt hemska straff och fortsatte hemåt. När Maggie sedan var i kapp så blev det lite mer racermotor över Ariel.
Sista biten innan jag satt av var hon sig lik, hon testade till och med att smyga in i traven med huvudet vid marken, den var det länge sedan hon försökte sig på. M tyckte att hon var rolig som verkligen försökte smussla med att hon började trava, även om det är omöjligt att inte märka när hon byter gångart.
När grejerna åkt av kunde jag konstatera att Ariel inte var särskilt svettig. Jag blaskade av henne med vatten ändå och hon sov som vanligt. Ute i hagen blev det lite rullande och sedan var hon nöjd.
Så till bilderna:
Vad säger ni om hullet? Lyckas vi lura ögat eller syns det att hon är smällfet?
Här är hon i alla fall lite mer alert. 
Vackra huvudet har blivit stort. 
