Ariel 3525

Ariel har blivit selektivt döv. Hon hör mig inte när jag ropar, men däremot vänder hon sig alltid om när hon hör att jag närmar mig. Hm… Det är inga problem att hämta henne från hagen, men jag saknar de dagar hon faktiskt kom springandes emot mig. Jag antar att hon har fullt upp med annat, som att hålla ordning på fölungen.

Det blev visitering, avborstning och sedan på med alla grejerna. C och Maggie skulle med oss ut en sväng, sedan skulle vi dressyra lite på banan. När vi var på väg ut kom även T och Poppe och ville hänga med. Vi skrittade iväg till lösdriftshästarnas sommarhage, den är öppen för ridning nu när hästarna inte går där och T förklarade att det var ett toppenbra ställe att mjuka upp hästarna på.

För mig och Ariel blev det väldigt mycket dressyrtänk, eftersom vi snirklade mellan träden och gjorde halter närhelst det behövdes. Klättrade en del också, vid ett tillfälle glömde Ariel bort sig och skyndade nedför. Givetvis tappade hon balansen och så även jag, så det kändes som om vi störtdök. Men som genom ett under återfann jag balansen, kunde balansera upp Ariel och så var vi nere på plan mark. Kunde inte hålla mig för skratt, så lättad var jag att det gått vägen. Ariel fick förstås göra om klättringen, hon måste hålla sig till långsam skritt nedför, hon är inte stark nog att gå snabbt eller trava. Andra gången gick det mycket bättre, då stannade hon även ett ögonblick för att samla ihop sig.

Vi red även lite kringelikrokar ensamma, då blev det gnäggning från Ariel, men absolut inga problem att vara själv. Däremot en väldigt ivrig skritt när vi närmade oss de andra hästarna igen. T återvände sedan till ridbanan, medan jag och C tog oss en lite längre skrittur bortåt. Blev även lite trav då C inte ridit Maggie tidigare och gärna ville känna på traven. Ariel fick gå först och skötte sig så himla bra! Hon ville gå lite snabbare i traven, men lyssnade suveränt på mina halvhalter.

Vi avslutade med en kort sväng på ridbanan. Jag kände mig lika malplacerad som alltid, men det blev lite övergångar skritt-halt, några vändningar och även två varv i trav. Ariel tycker av någon anledning att det är superroligt i paddocken, så hon fortsatte att ha enorm framåtbjudning. Jag tror faktiskt det var senaste passet med T som gjort henne så positivt inställd. Hoppas det håller i sig!

T hoppade några språng med Poppe medan vi var där och Ariel såg på med stora ögon. Hon har fortfarande lite svårt att förstå att hon inte behöver flytta sig när någon utav de andra hästarna närmar sig, utan tar det säkra före det osäkra och aktar på sig. Man behöver aldrig vara rädd att bli påriden i alla fall…

Åter i stallet var hon lika sovande som alltid. Det blev rejäl avsvampning och det märktes att hon njöt av det. Själv njuter jag av att ha duschspilta så jag kan slabba hur mycket jag vill med vattnet.

Kletade på henne kyllera igen innan hon fick gå ut i hagen. De andra hästarna var längst bort, så hon galopperade iväg i en lugn, stadig galopp till dem. Jag skulle inte tacka nej till den galoppen uppsuttet, men det lär dröja.

Medan jag plockade undan alla grejer kom jag och C överens om att göra om det hela idag. Ariel och Maggie trivs bra ihop och C vill rida med sällskap så här i början. Själv tackar jag aldrig nej till sällskap, det kommer att bli många ensamma uteritter framöver ändå.