Skrittkapplöpning

Igår när jag tog in Ariel från hagen kunde jag konstatera att hon redan var lite småsvettig. Bara genom att stå i solen i hagen… Det var väldigt varmt och först hade jag inte tänkt rida. Men så peppade jag och L varandra, så det blev en ridtur ändå.

Innan vi gav oss ut så verkade jag Ariels hovar igen. Kan inte annat än konstatera att de växer för mycket för mig nu. Jag skulle behöva stå mycket längre och raspa för att få ett vettigt resultat, så nu har jag bokat in hovslagare till slutet av juli. Klippte även lite på Ariels man, nu är det finputs som gäller fram till premieringen! Ariel var måttligt road.

Sedan tog jag på sadel och träns medan Ariel fortsatte sova. När jag väl var uppe i sadeln var hon dock überpigg! L och Krutow var lite lugnare, så Ariel fick gå i täten och tuffa på. Det passade henne utmärkt! L har ju haft häst i stallet väldigt länge, så hon visade mig lite ridvägar som jag inte kände till. Vi höll oss till skritt hela tiden, utom då Ariel tyckte att Krutow utmanade hennes ledarposition, då var hon tvungen att trava.

Vi gick längs stigen nedanför klätterbacken, men istället för att ta till höger som jag och M gjorde, så tog vi till vänster. Gick förbi en gård med en tupp som gal (!), men Ariel reagerade inte. Däremot bestämde hon sig för att några brevlådor var läskiga precis när det kom en bil emot oss. Snälla bilföraren saktade in så jag kunde få Ariel tillbaka till vägrenen innan bilen körde förbi.

Det var en sjöblöt Ariel som jag satt av och skrittade hem vid hand sista biten. Hon var fortfarande pigg, men i stallet somnade hon direkt. Hon beter sig precis som en erfaren distanshäst, vilar när tillfälle ges och är pigg under sadel. Sedan får vi se om hon beter sig likadant på tävling.

Svampade av henne med ljummet vatten innan det blev kyllera på benen och utsläpp i hage. Bjöd henne på dricksvatten och hon drack faktiskt litegrann. Bjöd sedan Krutow hinken och han stoppade ned halva huvudet samtidigt som han plaskade med läpparna. Gissa om jag blev blöt! Krutow är så himla charmig, man kan inte annat än bli kär i honom. Han och Ariel fungerar väldigt bra ihop också, så jag hoppas det blir fler turer framöver. L lovade dessutom i ett svagt ögonblick att följa med på långtur nästa år…
Trackback
RSS 2.0