Ariel 3525

Igår var det en glad Ariel jag hämtade i hagen. Hon kändes "med" redan från början, som om hon visste att vi skulle ha riktigt roligt.

Ställde upp henne i spolspiltan, eftersom hon nästan alltid kissar när hon står inne. Lättare att spola undan kisset då. Raspade till bakhovarna, helt nöjd blev jag inte men de duger. Värre är det med framhovarna som fortfarande känns för stora.

Tog på sadel och träns med novabett. Ariel verkade lite fundersam över den här nya lösningen matte använder sig av, men följde ändå med lugnt ut på stallplanen. Upp och iväg mot klätterbacken. Ariel var pigg men mycket lättare att dämpa i och med bettet. Bara att krama lite lätt så höll hon sig till skritt.

Överlag tyckte jag ändå att det fungerade bra på bettet, hon visar sin frustration tydligare än på sidepull, men när hon är fokuserad på sin uppgift (som att klättra) så accepterar hon bettet fullt ut. Vi klättrade två varv trots vissa protester och snirklade även runt lite på stigarna runt backen. För första gången kunde jag sitta balanserat i trepunktssits nedför, utan att det kändes som att hon skulle ramla över i trav. Vet inte om hon fått mer styrka eller om jag fått bättre balans, eller kanske en kombination ihop med att det känns tryggare med bett. Men härligt var det!

På hemvägen tränade vi lite övergångar mellan skritt och halt, de fungerar så himla bra nu med bett. Travade även en lååång stund (hehe, 1 minut tror jag) och Ariel var väldigt nöjd med det. Jag behöver tänka på att vara ännu mer stilla med handen i trav, inte hålla på och fippla utan bara erbjuda henne en mjuk kontakt. Känner mig lite ringrostig på den fronten. Bara att komma ihåg att rida lätt med "magen först" är ju lite halvsvårt att minnas. Men det kommer förhoppningsvis det också.

Efteråt var Ariel plaskvåt i sadelstaden och på bringan. Det var väldigt kvavt ute, så hon tog tacksamt emot avsvampningen och även avspolningen av benen. Sedan fick hon gå raka vägen ut i hagen för att rulla sig i leran.