Ariel 3525

Planen var att jag skulle hänga på distanstävling hela dagen, men eftersom jag inte hittade till tävlingen utan irrade omkring i skogen utanför Järlåsa i 20 minuter, så bestämde jag mig för att åka till Ariel istället. Som en liten tröst i alla fall.

Ariel var väldigt glad över att se matte, så när de andra hästarna försökte hindra henne från att gå fram till mig, smög hon runt de andra och RUSADE allt vad hon kunde fram till matte.

Jag vet inte vad hon har hamnat i för period nu, men jag älskar det verkligen. Hon är så gosig och social, med 100 % fokus på mig (så länge jag är på marken). På väg till stallet gjorde vi halt några gånger och jag behövde knappt ens tänka att jag skulle stanna så stannade hon direkt. Vi travade en kort stump och det var inga problem att återgå till lugn skritt efter det.

I stallet fick hon äta hö medan jag försökte få henne så torr som möjligt. Drog bort massor med blöt, lös päls innan fleecetäcket åkte på. Kratsade hovarna och gjorde ett tappert försök att få benen rena.

Packade hö medan Ariel torkade och när hon var nästan helt torr åkte sadel och sidepull på. Det är så skönt att hon slutat trampa runt när sadeln är på, utan hon kan fortsätta stå lugnt medan jag tar på säkerhetsvästen.

Eftersom det börjat bli varmare ute så ställer jag numera en hink med vatten på stallplanen, för att vänja Ariel vid att dricka efter ridturen. Idag gick hon rakt fram till hinken och drack innan ridturen. Just drickandet är en typisk distansrittsgrej som är ganska viktig. Hästen bör dricka så fort tillfälle ges, så jag berömde förstås Ariel massor. När hon druckit klart vände hon sig mot pallen, tog några steg så hon stod på rätt ställe bredvid den och vände sedan huvudet mot mig med en uppfordrande blick. Kan man bli mer tydlig.

Satt upp på en staty som vinglade ett steg framåt när jag spände sadelgjorden. Sedan var hon helt stilla ända tills jag smackade. Vi skrittade till höger och jag testade en lite ny teknik. Så fort jag känner att hon är på väg att stanna så ber jag om halt, så hennes och min vilja helt enkelt förenas. Sedan är det jag som bestämmer när vi skall gå igen, vilket är enkelt att känna. Ariels kroppsspråk när hon tittat klart på vad det än är som hon tittar på är lätt att märka av. Så ridturen bestod av många motorstopp men på ett mycket mer positivt sätt än tidigare. Jag märkte att Ariel även fick bättre motor på bortavägen genom detta. Några korrigeringar av riktningen blev det dock, helt perfekt kan det inte bli direkt.

På hemväg var det turbo igen, men en kontrollerbar turbo på lång tygel. Försök till att smyga upp i trav ett par gånger, men efter tillsägelse med rösten så blev det inte så mycket av den där traven. Sista biten till stallet var hon så nöjd med sig själv, gick med huvudet nästan nere i backen och frustade. När jag satt av vände hon huvudet mot mig och pustade varmluft på mig.

Sedan fick hon stå och äta hö medan jag gjorde ren all utrustning. Eftersom jag inte hade någon tid att passa så blev det avtorkning av sadeln, avborstning av vojlock, och rengöring av sadelgjord, sidepull och stigbyglar. Så nöjd med mig själv, även om det är väldigt lättrengjorda saker jag har.

Åter ute i hagen gick Ariel iväg för att både bajsa och kissa, sedan drack hon ganska mycket vatten innan det blev mer höätning. Hon verkade väldigt nöjd med dagen och det var jag med.

Nu när pälsen är mindre fluffig kan jag inte annat än konstatera att hon har för lite ryggmuskler. Måste få ordning på det, så nu är det klättring och longering med inspänning som läggs till på schemat.