Ariel 3525

När Ariel kom in igen fick hon först provsmaka loppfrö med havre (inte gott) och sedan åkte all utrustning på. Med mina vårkänslor i fullt svall så blev det inga reflexer alls, således inte heller något ridtäcke. Våren är verkligen här!

Ariel var väldigt stirrig, ville inte stå stilla när jag suttit upp och skulle spänna sadelgjorden. Fick ryta i en gång för att hon skulle lyssna. Sedan skrittade vi iväg i en väldig fart, tills de andra hästarna var utom synhåll, när Ariel spanade in en hästätande snöhög! Idag var uppenbarligen dagen då jag skulle få uppleva vad det är för en envis häst jag skaffat mig. Vi valsade fram och tillbaka ganska länge vid snöhögen, tills Ariel fick nog, gjorde en rejäl knyck med ryggen och sade "Matte du är dum". Inga problem att parera dock, så jag svarade med "Nu går du eller så blir du hamburgare" och då plötsligt lossnade allt och Ariel traskade rakt på snöhögen och nosade lite. Inget farligt och ritten kunde fortsätta.

För första gången valde jag att vända innan det var dags för avsittning, då underlaget blev lite halt längre fram. Turbomotorn Ariel kom igång på allvar på hemvägen, det blev till att kräva halt och även ryggning några gånger för att visa att man faktiskt inte får trava bara för att det är hemväg. Det är komiskt hur frustrerad hon blir över att matte fortsätter att bestämma, första gången jag bad henne rygga (nu kan hon för bara tyglar + skänklar) gjorde hon snällt det följt av att krafsa med höger fram för att markera att hon EGENTLIGEN tyckte matte bara var larvig.

Åter i stallet var hon mysgurkan själv. Kunde för första gången någonsin stretcha igenom benen ordentligt, alltså så som man gör på en vuxen häst. Sedan stod hon med huvudet i min famn länge och bara njöt av att vara nära. Jag snusade i hennes pannlugg och önskade att tiden kunde stå stilla.

Men visst längtar jag till vi får sällskap på uteritterna. Misstänker att turbomotorn kommer att dyka upp även på bortaväg då.